tisdag 15 maj 2012

Bad guys...

Sådär, nu är det klart. Mina 30 dagar med förvalda rubriker är till ända. Nu har jag nästan avslöjat allt om mig själv. Vad ska jag nu skriva om? Nu kan jag återigen skriva helt fritt om mina tankar och funderingar kring livet. Ibland flödar orden och ibland är det stiltje. Just nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva om, men jag skriver ändå. Min hjärna "is downloading" just nu, och snart har jag laddat ner hela bilden framför mig.

Idag går tankarna till Anders Behring Breivik. Fullblodspsykopat eller paranoid schizofren? Spelar det någon roll? Killen är extremt farlig. Trots detta får han massor av kärleksbrev från naiva galna fruntimmer. Kvinnor som betraktar honom som en hjälte, någon som de ser upp till. Samma fenomen gäller Juha Vajkala, Anders Ekström och många andra kallsinniga mördare som begått fasansfulla brott.
Hur mycket har filmindustrin, speciellt den amerikanska, påverkat oss?`Där framhävs alltid "the bad guy" som hjälte. Polisen är bara dumma pajaser. Filmindustrin glorifierar gång på gång det kriminella, såsom våldsamma män och droger. Det framhålls som glamouröst att lura till sig pengar och sedan sitta vid poolkanten och droga sig. Filmerna får oss att parti för "the bad guy". Vi hejar på brottslingen som smiter undan den klantiga ordningsmakten. "The bad guy" är oftast skitsnygg och omger sig alltid med de vackraste kvinnorna.

Om vi hela tiden matas med dessa verklighetsfrånvarande filmer så är risken också att vi får en snedvriden uppfattning om vad som är rätt och fel. De amerikanska filmindustrin matar oss samtidigt med präktiga sammansvetsade familjer som inte existerar i verkligheten. Vi ser goda hjälteförebilder som utför stordåd med hjälp av övernaturliga superkrafter. Vi ser kärleksfilmer som är så romantiska och sockersöta att man nästan kräks. Få filmer speglar den sanna verkligheten. För att vi gärna flyr från verkligheten en stund. Film, droger, alkohol, spel och sex. Det finns många sätt att glömma vardagen för ett slag. Så länge man kan skilja mellan dröm och verklighet, och har koll på sin situation är det väl ok. Men hur många barn idag är det inte som växer upp med TV och dataspel som barnvakt? Hur påverkas dessa unga hjärnor? 
Kanske har vi många latenta tickande bomber likt Breivik, som smider planer hemma i sin kammare. Barn som glömts bort av vuxenvärlden och som lever i sin egen farliga fantasivärld. Sådär nu skapade jag en rubrik till mitt inlägg idag också. Tjing!

Vampyren Edward Cullen sänder dubbla budskap. Good guy eller bad guy?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar