Föd barn och adoptera bort istället för abort?

KD har idag kommit med ett förslag till svenska kvinnor att vi ska föda oönskade barn och sedan adoptera bort dem, för att uppnå nollvision när det gäller aborter. Jag tycker det är ett naivt förslag som Gunilla Gomér kommer med, om hon tror att svenska kvinnor skulle nappa på detta, bara för att det erbjuds ett adoptionscentrum. Hon måste också vara mycket cynisk, när hon tror att man kan bära ett barn i nio månader och föda fram det, och sedan bara lämna bort det. Har man fullföljt en graviditet och kanske i och med det redan spolierat en karriär eller sina studier, så är nog chansen stor att man behåller sitt barn mot alla odds. Det oönskade barnet blir förmodligen trots allt älskat av sin biologiska förälder, men befinner sig ändå i en oönskad situation med dåliga förutsättningar.

 Att adoption är så vanligt i andra länder beror på att kvinnan oftast inte har något annat val. Dels erbjuds inte abort, dels är det en skam att föda utomäktenskapliga barn och i de flesta fall adopterar man bort barnet för att det inte finns några som helst ekonomiska förutsättningar att ta hand om barnet. Det är ett fattigdomsproblem som inte finns i Sverige, även om också svenska kvinnor ibland väljer abort p g a ekonomiska skäl. Att genomföra en abort är knappast något lätt beslut för någon kvinna. Det är inte den sista utvägen för de flesta, men ändå det bästa alternativet för den kvinnan just då.  Det här är definitivt ett kvinnoproblem, eftersom ingen man behöver fatta dessa svåra beslut eller genomgå dessa processer vare sig det gäller att genomföra abort eller föda barnet. Det blir kvinnan som får leva med skulden och problemen. Jag tycker att alla barn ska vara önskade och ha rätt till ett liv med goda villkor och förutsättningar. Att hävda rätten till liv som abortmotståndare kräver, borde isåfall gälla alla levande varelser, även djuren. Det är bara vi människor som tycker att en människa är mer värd än en gris. Undrar om Gud också tycker det?

Jag tycker att KD ( och andra politiker ) borde jobba med frågan på andra sätt, som att se till att unga människor erbjuds jobb och utbildning, så att de har förutsättningar att bilda familj. En stor bidragande faktor till oönskade graviditeter är fyllan. Alkoholen gör dig omdömeslös och riskbenägen. Många är de oskyddade samlag som aldrig skulle ha genomförts i nyktert tillstånd. Att hålla sig nykter är en god garanti för liv, sett ur många perspektiv. Att avstå alkohol är det bästa preventivmedlet och mitt främsta argument om man vill hävda rätten till ett gott och värdigt liv!

Brysselkål och alkohol...

Nej, faktum är att jag inte smakade ett endaste litet brysselkål under min vistelse i Bryssel. Det fanns helt enkelt inte på menyn. Däremot smakade jag andra traditionella rätter som vinkokta musslor med pommes och majonäs, och belgiska våfflor med grädde, glass och jordgubbar.
Huvudsyftet med min resa till sätet för Europa, var att lära mig mer om påverkansarbete och knyta kontakter med makthavare och organisationer som arbetar med alkoholfrågan. En av dagarna var en workshop med Eurocare. Det är en paraplyorganisation med ickestatliga organisationer och föreningar i Europa, som har som gemensamt mål att arbeta med att förebygga och reducera skador från alkohol. Alkoholindustrin är starka motståndare som pumpar in ca 600 miljoner euro varje år i bara alkoholreklam. Då kan ni förstå att det lönar sig för dem att värva i första hand ungdomar till ett alkoholberoende! Kostnaden för de skador som uppkommer från missbruket av alkohol uppgår dock till många, många miljarder varje år. Det är ett växande problem, samtidigt som fler och fler börjar förstå att man måste stävja detta från många olika håll. EU-kommissionären Despina Spanou deltog i mötet, och jag hoppas att denna vackra och kompetenta kvinna tar hjälp av sin pondus att påverka resten av kommissionen i frågan. Vi hade även möte med representanter för EPHA under vår vistelse, vilket är en annan paraplyorganisation som arbetar med hälsofrågor i Europa. Även hos dom är alkoholfrågan under granskning, eftersom alkoholen står som tredje största orsaken till sjukdomar och för tidig död i Europa. Bara för några år sedan var alkoholen på femte plats och i vissa länder är alkoholen den främsta orsaken till sjukdom och för tidig död. Helt klart krävs det krafttag i frågan och fler och fler länder inser att att man måste klassificera alkoholen som den drog den är. Skulle alkohol ha uppfunnits idag, så skulle den ha klassats som drog och varit förbjuden.

Vidare träffade vi EU-parlamentarikern och miljöpartisten Carl Schlyter på hans kontor i EU-parlamentet. En mycket sympatisk och cool man som arbetar främst med hälsa och miljöfrågor. Jag gillade hans sätt att se på frågan och hans förslag till idéer på hur man med hjälp av förändrade lagar och restriktioner kan jobba politiskt med detta. På bilden ser ni plenisalen i EU-parlamentet där alla beslut fattas. Det är inte lätt att ta sig in innanför dessa väggar fick vi erfara. Alla besök måste anmälas och registreras i förväg. Passnummer måste skickas in och du måste godkännas. Vid den bevakade entrén, måste du hämtas av någon som redan arbetar i parlamentet. I receptionen visar du pass och blir fotograferad och utrustad med en liten skylt att fästa på bröstet, så att alla kan se att du är en besökare. Sedan röntgas dina väskor och du själv, precis som på en flygplats, innan du kommer in i huset. Det här är inget ställe man bara slinker in på.
Det var otroligt intensiva dagar, där jag satt koncentrerad till 110 procent för att försöka hänga med allt som sades på engelska. Jag som normalt knappt kan hålla mig vaken på korta möten hemma på jobbet, fick verkligen kämpa för att inte tappa huvudet och smascha pannan i bordet. Kanske bidrog denna fullständiga koncentration till att jag fick svår migrän när det var dags för hemresa och jag kunde börja slappna av. När jag äntligen kom till Arlanda möttes jag av beskedet att mitt flyg till Ö-vik var inställt p g a av att en sträng av vulkanaska låg precis över Örnsköldsvik. Efter en tids väntan beslöts det att vi istället skulle flyga till Umeå och bussas till Ö-vik. Klockan tre på natten var jag hemma efter att ha legat sista timmen längst bak i bussen med mitt sprängande huvud och en spypåse i näven. Men det var måhända straffet för att jag var otrogen och inte flög Europas punktligaste flygbolag. Det var ändå några givande dagar i Bryssel och jag hoppas få åka dit fler gånger och tala mig varm för min sak. Jag vet att det behövs.

Norge i ett nötskal

Har inte haft tid att blogga så mycket den senaste tiden då jag varit på två utlandsresor efter varandra. Först reste jag med SAS-klubben till vackra Norge. Tillsammans med norska och danska kollegor åkte vi längs Norges längsta och djupaste fjord, Sognefjorden. Där vi bodde på Leikanger fjordhotell efter 5 timmars båtresa från Bergen. Andlöst vackert och mäktigt! Vi åkte även på en av världens brantaste järnvägar, Flåmsbanan. Höga berg, djupa dalar, vattenfall och grönska kunde beskådas från tågfönstret. Så vackert att det kunde ha hämtats från en sagovärld. Vi förundrades över att människor kan bo så vackert och samtidigt så ensligt. En familj bodde i ett hus som formligen klättrade på en bergsvägg, och dit man måste ta sig upp genom att klättra uppför en stege vissa partier. Ingen väg, allt har burits upp på människoryggen, varenda planka, varenda pinal. Helt otroligt!

Det var härligt att inandas den norska friska fjordluften, man känner sig så frisk och vital, när sådant syresätter blodet. Det blommade och prunkade överallt, tusentals äppelträd stod i blom. Jag imponerades av de vackra och välordnade trädgårdarna och försökte memorera alla idéer jag fick till min egen framtida drömträdgård. Den friska luften gjorde jag och min reskamrat väldigt trötta om kvällarna, så vi stupade i säng vid 22-tiden, likt några gamla pensionärer. Inför de andra, drog vi dock till med en lögnaktig ursäkt om att vi skulle ta ett nattdopp i fjorden. Vid frukosten uttryckte våra övriga reskamrater sin besvikelse då de stått och väntat på att få se två yppiga damer skrida ner i vattnet likt några sjöjungfrur. Hade de bara erbjudit en bastu hade jag utan problem badat i det 7-gradiga vattnet. Bastubad gör att man verkligen känner att man lever. Härligt stärkande och vitaliserande, precis som jag vill leva!

Dött kött är inte gött!

Under långa perioder i mitt liv har jag varit strikt vegetarian. Det finns många anledningar till detta, och jag är varken militant vegan eller minkutsläppare. Jag vill inte äta kött av moraliska, etiska, hälso-, miljö- och smakskäl!
Världens mest underskattade miljöproblem är förmodligen de oerhörda ekologiska konsekvenser som den massiva djuruppfödningen och köttproduktionen är ansvariga för. Detta har vegetarianer argumenterat för de senaste 20 åren utan att makthavare har velat lyssna. Det är först under de senaste 3-4 åren som man börjat uppmärksamma dessa problem, och fortfarande är det alldeles för få människor som har börjat konsumera mindre kött och mera grönt. Om amerikanarna skulle minska sin köttproduktion med bara 10%, så skulle det frigöra mark, vatten och energi som skulle kunna föda ett hundra miljoner vegetarianer ( 100 000 000 ).
Historiskt så har många civilisationer gått under på grund av utarmning av matjorden, och vi är på god väg.

Boskapen föds upp på ett onaturligt sätt och hela deras förkortade liv är ofta bara ett lidande. Vi skulle aldrig vilja äta industriköttet om vi verkligen såg hur det var producerat. Köttet är fullproppat med antibiotika och hormoner. En ayurvedisk läkare i Indien som jag träffade en gång sa: "Om du ser djuret djupt i ögonen, och sedan har förmågan att döda det, ja då kan du förmodligen äta det också. Låt bli annars."

Den rädsla och det lidande djuret utsätts för, frisätter negativa energier ner i minsta cell och överförs i det kött du äter. Risken att dö av hjärtattack eller cancer ökar om du ofta äter kött. Det tar mer än dubbelt så lång tid för kött att passera tarmarna än övrig föda. Köttet bildar förruttnelsebakterier och kan ligga och ruttna under mycket lång tid i din kropp om du besväras av tarmfickor. Efter en resa i Indien med bara vegetarisk mat, utbrast min kompis: - Mitt bajs luktar inte bajs längre!

Jag har märkt att jag mår betydligt bättre när jag låter bli kött, både fysiskt och psykiskt. Just nu är jag inne i en period då jag även äter fågel och fisk. Detta mest bara av sociala skäl och ett begränsat utbud av vegetariskt på restauranger och livsmedelsbutiker. Händer att jag petar i mig en liten, liten andel kött någon gång per år när andan faller på. Älgkött och annat vilt tycker jag är ok att äta om man har tillgång till det och absolut vill äta kött. Dock äter jag aldrig fläskkött för där sympatiserar jag med muslimerna, och jag tycker dessutom att det smakar äckligt. Vi bör äta ca 500 g frukt och grönt per dag för hälsans skull. Det motsvarar ungefär 5 nävar, och det gör mig gott. Prova du också!
Om du fortfarande inte bryr dig och fortsätter äta kött som vanligt, så kolla gärna denna video först:
Earthlings - dokumentär om djurhantering I say no more...

Varning för kameror!

Visste du att du kan bli dödad av en kamera? Inte jag heller. Har just införskaffat mig en ny sådan, då min gamla fick gambiansk sand i kamerahuset tidigare i år. Jag hatar instruktionsböcker till tekniska prylar. Drar mig i det längsta för att läsa en sådan, men vet att jag borde. Började nyss med att läsa säkerhetsföreskrifterna och mitt hjärta hoppade till när jag läste under Varningstriangeln: "Risk för allvarlig skada eller död". Hjälp, hur farlig kan en kamera bli? Bäst att läsa vidare: "Minneskort - farliga att svälja. Kontakta omedelbart läkare om detta skulle inträffa." Ska försöka komma ihåg detta. "Använd aldrig bensin eller thinner när du rengör utrustningen" Jasså, jag har alltid thinnertrasan till hands. "Om kameraremmen läggs runt halsen på ett barn kan detta orsaka kvävning!". Jag tittar på kameraremmen och konstaterar att den är ca 10 cm. Provar att trä den över Svennes huvud ( min katt alltså ) och ser att remmen är för kort . Möjligen är Svennes huvud för stort. Det går i alla fall inte. Men det kanske finns så små barn i andra avlägsna delar av världen. Vad vet jag?
Jag läser vidare och upptäcker att det inte följer med något minneskort, fastän det står så i beskrivningen av produkten på Ellos hemsida. Typiskt. Så nu får jag väl trava ner på stan och köpa ett. Återkommer kanske i framtiden med några bilder. Just nu orkar jag inte befatta mig mer med detta projekt. Det drar för mycket energi av mig just nu. Tar en kopp kaffe och fortsätter och filosoferar.

Ha en skön helg och akta er för kameror!

Fritt fram för våldtäktsmän..

Man häpnas över att det verkar vara helt ok att våldta unga skolflickor och gamla tanter på äldreboenden utan att man vidtar några åtgärder. Bara drygt ett år efter det uppmärksammade fallet med våldtäkten i Bjästa, så har ett nytt fall kommit i ljuset, när det gäller våldtäkten av en äldre kvinna på ett äldreboende i Luleå. I både fallen försöker ansvariga mörka händelserna. Våldtäktsmännen får gå kvar och leva som vanligt. Unga flickor bör kunna känna sig trygga och vara skyddade åtminstone under skoltid, liksom äldre bör vara trygga på ett äldreboende med personal dygnet runt. Jag vet inte vad som är värst, att bli utsatt för sexuella övergrepp eller att såna händelser tonas ner och göms som nedgrävda stinkande sopor.

Var finns respekten för människovärdet egentligen? Man verkar inte se allvaret i situationen. Sexuella övergrepp på en senil åldring på en vårdavdelning är inte så mycket att bry sig om. Unga flickor får räkna med att bli våldtagna, till och med under skoltid. Kanske.

Varje dag utsätts kvinnor för sexuella övergrepp i Sverige, och de flesta gärningsmän går fria. Varje sekund världen över begås fruktansvärda övergrepp på barn och kvinnor och männen går fria. Skämmes!

Onykterhetens vecka..

Har ikväll deltagit i IOGT-NTO´s planering inför "Nykterhetens vecka" i slutet av maj. Medelåldern bland kvällens deltagare var väl ett snäpp äldre än mig, sisådär 70 bast. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite busig och satt i mina egna tankar och funderade på att liva upp stämningen lite och chocka mötesdeltagarna. Vi hade fått till uppgift att spåna på lite olika aktiviteter som vi skulle erbjuda i vår monter på Örnexpo-mässan. Följande ideér dök upp i mitt huvud:

•  Döp om hela aktiviteten till "Onykterhetens vecka". 
•  Bjud på olika alkoholhaltiga drycker i IOGT´s bodega och låt mässbesökarna få gissa alkoholhalten i dryckerna. Låt dem sedan få sätta sig bakom ratten i en felstyrd bil, eller ge dem andra kluriga uppdrag, där man får träna både på motorik och intelligens.
•  Ha en spritdrickartävling - Vem kan dricka mest sprit och fortfarande stå på benen?
•  Filma och ta bilder på tävlingsdeltagarna före, under och efter tävlingen. Bilder talar för sig själva.  

Ungefär så gick tankarna men jag skred aldrig till verket och presenterade dem. Tror inte att de fallit i god jord så att säga. Men medge att tanken inte är så himla dum ändå? Tvärtomeffekten eller antimetoden fungerar ju på barn, så varför inte på vuxna? Kanske måste IOGT-NTO förnya sig och tänka lite i andra banor, för att få folk att tänka till lite. Om folk verkligen såg hur de förvandlades till löjliga fåntrattar och såsiga döskallar under en festkväll, så kanske de skulle vilja vakna nykter och utan baksmälla nästa gång de går på partaj. Oftast är det bara de onyktra som tycker att andra onyktra är roliga. Visst kan alkohol liva upp stämningen till en början och få folk att släppa loss lite, men det är oftast bara till en början. Förr eller senare spårar det ur för någon eller några. Hur kul är det?

Man behöver inte vara en tråkmåns för att man är nykter, åtminstone upplever jag mig själv inte så. Man måste våga släppa loss utan att vara påverkad, tycker jag. Det finns så mycket annat gott att dricka. Själv gillar jag skarpt den nya alkoholfria och KRAV-märkta ölen Störtebeker. Blir själv förvånad över att jag inte blir full av den, eftersom den smakar som "riktig" öl ( dock utan bismak av sprit ).
Kom gärna och hälsa på mig när det är dags för Onykterhetens...jag menar Nykterhetens vecka på Örnexpo. Vi får se vad vi hittar på tills dess!

Huga huga tvättstuga..

Ägnade gårdagen, min lediga dag, till att tvätta åt min vuxne utflugne son. Varför det? Jo, han har ingen tvättstuga i huset där han bor för närvarande och eftersom han hade mycket tvätt och lite tid, kom hans snälla mamma till undsättning. Jag brukar inte skämma bort mina barn. De har fått tvätta sina kläder själv i tvättstugan sedan de var 13-14 år. Varför ska jag slava för dem och göra saker som de kan göra själva? Så mina nu vuxna söner kan utan problem ta hand om sin smutsiga byk. Dock gör min äldste son William det inte med glädje precis, även om jag skrattar gott när han beskriver det i sin blogg. Ja, min son bloggar också och är en mycket duktig sådan. Läs här och skratta om du är intresserad: Puggelin tvättar och Puggelin tvättar igen
Eftersom de också har lärt sig att byta strumpor och kalsonger varje dag, så har jag säkert tvättat hundra par kalsonger och lika många par strumpor. Han måste ha en hel byrå med bara underkläder. Konstaterar att han uppgraderat sin garderob sedan han började tjäna egna pengar, och nu slipper mina reakläder och secondhandkläder. God smak har han också, fett snygga tröjor han har köpt!

Jag tycker det är ganska rogivande att tvätta, och imponeras av akustiken i lokalen. När jag är själv brukar jag sjunga för full hals, ibland blir det till och med opera arior. Igår var jag dock inte själv utan delade med en annan äldre kvinna, som till synes också trivs i tvättstugan. Hon laddar med kaffe, smörgåsar, korsordstidning och radio, och stannar i stugan under hela tvättpasset. Ingen dum idé med tvättstugepicnic! Klart man ska trivas i tvättstugan! Det brukar annars vara ett irritationsmoment för de flesta. Bråk om städning, ludd i torktumlarna och överträdelse av tvätttider. Arga tvättstugelappar finns det gott om.
Glöm inte att städa efter er!

Marathonträning pågår..

Det är alltid roligt att ha ett mål, även om jag helst lever för dagen. Men att ta sikte på något och bestämma sig för att ta sig dit, är en triggande utmaning. Just nu har jag och dottern bestämt oss för att springa Höga Kusten Marathon ( kvartsmaran ) den 06 augusti. Det blir samma dag som "The Big SAS Party", så det blir verkligen ett marathon den dagen. Först springa 1,1 mil och sedan partaja i 24 timmar...voine voine. Nja, nu överdrev jag nog lite, partaja i 24 timmar orkar vi nog inte längre. Vi är väl inte i samma högform som för 20 år sedan kan jag tro, eller? Kul kommer det med säkerhet att bli, för det är 100% kulgaranti på våra fester.  

Hursomhelst så har jag och dottern börjat målträna. Vi har börjat gågga på kvällarna. Det nya uttrycket lärde jag mig av en kollega igårkväll. "Gågging" innebär att man varvar gång och jogging. Man t ex går 500 meter, springer 500 meter o s v, en typ av intervallträning. Det innebär också lite extra fettförbränning att intervallträna, och det gör ju inget om fettbullen på magen försvinner. Det är kul att ha en träningspartner, speciellt ens egen dotter. Vi tävlar i uppförsbackar och mellan lyktstolpar och det är alltid Josefin som vinner.
Backträning är också viktigt eftersom Höga Kusten Marans bana består av backar, 150 meter stigning per  varv. Jag har sprungit kvartsmaran några gånger tidigare, så jag vet att den banan är ganska tuff. Det är också en bana i ett av Sveriges vackraste områden, så det är egentligen en ren fröjd att få pusta fram där.

Nu hoppas jag bara att gammkroppen håller, att mitt knä och mitt piriformis syndrom inte ger sig till känna.
Men kan gamla sega gubbar och kärringar på 70-80 år springa helmaran, så borde väl jag utan gnäll kunna springa en fjärdedel av den sträckan. Häng med vettja!

Gudomliga upplevelser..

Lever Gud eller upplever vi bara Gud? Är gudomliga upplevelser komna från Gud eller från vårt centrala nervsystem? Är gudomliga upplevelser detsamma som placebo? Placeboeffekten eller "förväntanseffekten" kan uppstå hos människan i många olika situationer. Vanligast är begreppet i samband med mediciner, där man trots verkningslösa sockerpiller ändå kan framkalla ett upplevt positivt resultat. Motsatsen finns också s k nocebo, där man har negativa föreställningar och således kan uppleva negativa biverkningar från en totalt ofarlig "medicin".  Placeboeffekt förekommer även vid alkoholintag, folk blir fulla och upprymda, trots att drinkarna de druckit är så gott som alkoholfria. I min ungdom hände det att både jag och mina kompisar spelade full, ibland medvetet och ibland omedvetet. Har ett tydligt minne av en tjejkompis som blev jättefull när vi lurade i henne en "likör" som egentligen bara var outspädd saft.

Jag har även deltagit i många gudstjänster, mässor, darshans ( indiska tempelgudstjänster ) samt olika typer av   sammankomster inom new age. Jag har sett människor tala i tungor. Jag har sett folk skrika och gråta. Jag har sett människor skrida omkring med ett fånigt leende på läpparna, ungefär som om de var Jesus som gick på vatten. Jag har sett hysteriska sammanbrott och folk som blivit totalt besatta under såna här sammankomster. Vissa scener kunde vara hämtade direkt från Excorcisten, eller från ett dårhus.

Jag har själv haft extraordinära upplevelser där jag formligen svävat på ett moln i ren eufori. Är det mina förväntningar som lett mig ditt, är det mitt centrala nervsystem som varit påverkat eller är det Gud jag erfarit?  Jag har inget riktigt svar på detta. Är jag riktigt ärlig så kan jag nog medge att jag med mina förväntningar själv kan ha framkallat dessa känslor, med hjälp av suggestiv musik och suggestiva talare. Men jag har också haft "gudomliga" upplevelser helt utan förväntningar, som bara har överraskat mig.
En gång kändes det som jag blev totalt viktlös och utan kropp under avslappningsövningen efter ett gympapass. Helt oväntat. Jag försattes i ett euforiskt tillstånd som höll i sig i nästan 24 timmar. En kraftfullare variant av detta upplevde jag i Indien, när jag mediterat och varit i tystnad i 3 veckor. Jag var helt euforisk, hade en viktlös kropp helt utan krämpor, jag formligen vibrerade och leviterade. Var det Gud, eller var det så enkelt att min kropp äntligen gått ner i varv och var totalt avslappnad? Det kanske bara var mitt nervsystem som kommit i balans?
Andra typer av euforiska upplevelser har jag såklart upplevt när jag fött mina barn och även när jag avlat dem i kärlek. En gång upplevde jag även att mitt "hjärtchakra" var helt öppet. Det hände när jag gick upp mitt i natten, ställde mig vid fönstret och tänkte på en person som var mig mycket kär. Plötsligt var mitt hjärta och min kärlek så stor att den omfamnade hela världen. Ett tryck över bröstet, som jag först då jag blev medveten om att jag hade och förmodligen haft hela mitt liv, släppte plötsligt. Det var så otroligt befriande. Det kändes som om jag fick kraft och kärlek från den "rena källan". Känslan höll i sig ett par dagar, för att successivt avta och till slut var jag tillbaka i mitt ursprungliga tillstånd. Har inte upplevt det igen och det var också ett tillstånd som inte passar in i vårt nuvarande samhälle, med vardagliga rutiner, arbete, stress och en massa måsten. Tyvärr, jag skulle ha varit olidlig att jobba med.
Du kanske tycker att detta låter som rent nonsens, eller så har du själv upplevt något liknande? Hur kan man bedöma vad som är vad?  Är det Gud, tomtar på loftet,  placebo eller finns det medicinska termer för det? Kan detta fenomen vetenskapligt bevisas? Det återstår att se. Så länge anser jag att "den enda sanna kunskapen är den personliga erfarenheten".  Vad tror du? Avslutar med ett "Hallelujah moment" som kanske inte för dig till Gud, men förmodligen till ditt hjärta: Australia's got talent - Amazing boy!

Vita arkivet

Jag har de senaste dagarna planerat för min egen begravning. Visst låter det makabert och absurt? Inte för att jag planerar att dö, men jag vet ju att den dagen kommer. Jag är inte odödlig, åtminstone inte min kropp. Alla vet vi att vi ska dö en dag, men inte när. Idag finns det goda möjligheter att planera för sin egen begravning och lämna sista meddelanden till de efterlevande. Så praktiskt! Det är svårt att direkt tala med sina nära och kära om detta, men det är väldigt enkelt att ansluta sig till Vita arkivet. Här kan du själv fylla i alla praktiska detaljer som har med din död att göra, för att göra det bekvämt för dina anhöriga. Genom att fylla i alla uppgifter, så får din familj veta dina sista önskemål. Jag känner att det är min förbaskade skyldighet att göra detta, när möjligheten finns. Jag skjuter inte upp det till morgondagen, utan jag gör det idag, för jag har ju ingen som helst aning om när min tid är ute.
Lite kusligt och ödesdigert känns det allt, som om jag har mina aningar någonstans i det undermedvetna. Eller som att jag påverkar eller påskyndar det hela, som att jag liksom själv satt spiken i kistan. Jag hoppas att det inte är så. Tårar har trillat ner för mina kinder när jag valt musiken, och när jag tänker på att behöva lämna mina barn. Ett av mina önskemål
Jag är inte rädd för döden, men jag tycker det är synd att jag själv inte får närvara på min egen begravning. Det är ju jag som är huvudpersonen! Jag skulle helst vilja se hela lokalen fyllas med alla människor som passerat in och ut i mitt liv. Alla möten och minnen har format mig till den jag är idag, så alla är betydelsefulla, även om de bara medverkat en kortare tid i mitt liv.
En begravning ska vara ljus och vacker tycker jag. En begravning ger tid för eftertanke och man kommer faktiskt närmare livet, när man påminns om döden.
Nåväl, den dagen den sorgen. Kanske kommer jag att kunna närvara på min egen begravning och betrakta den från en annan dimension, vad vet vi egentligen? Den som lever får se, sägs det. Men kanske även den som "dör" får se...Skjut inte upp till morgondagen, vad du kan ha glädje av idag!

Upp till kamp!

Det är första maj idag och dags att demonstrera! Det finns många saker jag skulle vilja kämpa för, men det som  kretsar i min hjärna just nu är cigarettrök! En nära vän till mig har just flyttat in i en nyrenoverad mysig lägenhet. Hon har glatt sig länge och eftersom hon är sjukskriven på heltid, så är det extra viktigt för henne att hemmet är trivsamt och fungerande. Glädjen över ett nytt fint hem, grumlas nu då grannen är kedjerökare och röklukt tränger in i hennes lägenhet. Jag vet precis hur det känns.

 I min förra lägenhet så hade jag en kedjerökande granne bredvid och en balkongrökare under mig. Jag kunde aldrig vistas på balkongen eller vädra. Trappuppgången stank av cigarettrök som sipprade ut genom brevinkastet hos den inpyrde kedjerökaren. Min arbetslöse granne satt på sin balkong med en cigg i käften, dagarna i ända. Speciellt problematiskt blev det för min dotter som lider av astma och hennes besvär förvärras av cigarettrök. Jag bad vänligt upprepade gånger min balkongrökande granne att visa hänsyn och gå ut på gården istället. Han vägrade och tyckte att jag borde flytta om det störde mig. Jag kontaktade bovärden och Övikhems VD. Jag skrev till folkhälsoministern och till samtliga hyresgästföreningar i Sverige. Det är sjukt att vi har rökförbud på allmänna platser, men vi kan inte skydda oss i vårt eget hem. De svar jag fick ( ett fåtal svarade ) var typ  "Lägg ner, frågan har redan prövats i domstolar och du kommer ändå ingen vart. Detta inkräktar på den personliga integriteten och det kan man inte komma åt!" Men hallå, är det bara rökarens integritet som räknas? Vi som inte röker då? Man försvarar det sjuka, och inte det friska! Vad är det för sjuka krafter som styr i samhället?

 Är det bara rökare i dessa maktpositioner eller är det tobaksindustrin som ligger bakom? Man kan ju börja fundera. För drygt 5 år sedan lovade Övikshems VD att de skulle införa rökfria hus och rökfria trappuppgångar. Inget har hänt och idag svarar han inte på mina mail när jag tar upp frågan på nytt. Massor av människor lider i sina egna hem pga störande grannar. Oftast bemöts man med argumentet att "står du inte ut med cigarettrök, parfymer eller hög musik, så ska du inte bo i flerfamiljshus!". Jag tycker det är tvärtom. Kan du inte visa dina grannar hänsyn som blir sjuka av din cigarettrök, och får sin nattsömn störd av ditt leverne, så bör du se dig om efter ett egnahemshus. Vi måste visa hänsyn gentemot det friska och inte det sjuka. Jag kommer att fortsätta kämpa för detta. Det lovar jag på alla cigarettrökares död. Jag hoppas att alla rökare kämpar för att sluta och att ingen längre är så dum att de börjar med detta sjuka.