Snabba cash och brända lameller...

Så har jag helt plötsligt blivit ägare till en ny bil. Egentligen hade jag bara planer på att sälja min gamla, och vara utan bil i vinter, för att spara pengar. Jag behöver ingen bil på vintern, bara på sommaren när jag bor i stugan. Jag har promenadavstånd till allt, och dessutom gillar jag att motionera och spara på miljön. Dock ringde mitt ex i onsdagsmorse, och tipsade om en passande bil till mig. En Skoda Felica Kombi, årsmodell -96, 14000 mil och endast 6000 spänn. Jag behöver en kombi när jag åker till och från stugan och detta var en prisklass som jag har råd med. Har aldrig spenderat mycket pengar på bilar. Köpte min första bil när jag var fyllda 40. Jag ringde på annonsen direkt, och det visade sig vara en gammal 84-årig farbror som bestämt sig för att ställa undan bilen för gott. Lite vemodigt faktiskt! Dessutom råkade det vara min gamla musiklärare, som jag inte sett de senaste 35 åren.

Har bara tokiga minnen från mina första musiklektioner. Jag hade valt "Piano och sång" och mina övriga klasskamrater hade valt blockflöjt. Eftersom jag var den enda med det önskemålet och det dessutom saknades piano, föstes jag ihop med flöjtisterna. Jag fick sjunga till deras gräsliga flöjtserenader, och ni kan ju tänka er hur det lät! Eller så fick jag ligga och låtsas sova på katedern medan flöjtspelarna gick runt mig och spelade "Törnrosa var ett vackert barn, vackert barn..." Ni förstår ju själva att där rök min sångkarriär!

Nåväl, jag gick iväg på lunchen till farbrorn som bara bodde ett stenkast ifrån mig och bestämde mig på stående fot att köpa den. Ingen idé för mig att titta under huven, för jag vet ju ändå inte vad jag ser eller vad jag ska titta efter. Jag litar på min gamla musiklärare och han tyckte det var roligt att få sälja till en gammal elev. Vi bestämde att jag skulle hämta den dagen efter, för då skulle han hinna städa den ordentligt. Han ville inte ha någon handpenning, utan skickade istället med mig bilstereon som pant (!). Jag lånade pengarna av pappa då jag aldrig har några själv, och hämtade bilen igår. Samtidigt hade jag ett till problem att lösa eftersom jag måste göra mig av med mina gamla Audi. Jag köpte den för 3 år sen, 9500 kr, och nu är kylaren trasig plus att rosten börjat äta upp dörrarna. Dessutom dags att besiktiga och betala skatt, och jag räknar med anmärkningar på besiktningen. Jag ville bara bli av med eländet och satte ut den på Blocket för 1000 kr,  prutat och klart, kl 1945. Bara några minuter senare ringde en man med utländsk härkomst som genast ville komma och titta  på den. Vi stämde träff i mörkret vid sonens hus eftersom jag lånat hans parkering. Det visade sig vara en gammal bekant. Han lade 8 hundralappar i min hand utan att titta på bilen, och sa att vi skulle göra affär som gamla vänner. Han bad mig skriva under ägarbyteshandlingen, tog registreringsbeviset och bilen och försvann. Jag protesterade visserligen, eftersom det ju är mitt ansvar att se till att handlingen kommer iväg. Han sa att jag kunde ju lita på honom, och eftersom jag är en människa som tror alla om gott, så återstår det nu bara att se om Bilregistret får in handlingen. Vinterdäcken fick han inte, de ska jag sälja separat. Nu trodde jag att slutet var gott, men ack vad jag bedrog mig. När jag körde hem med min nya bil och då började det lukta bränt!! Jag blev så arg att jag fick en blodpropp i fingret! Det är säkert, jag fick det faktiskt i samma stund!  Jag parkerade och lyfte på motorhuven och det luktade bränd bakelit. Jag kastade mig på telefonen och ringde direkt min käre musiklärare och undrade vad han sålt på mig. Den stackars farbrorn var helt oförstående och bad mig komma tillbaka med bilen nästkommande dag. Sedan ringde jag till mitt ex, som är bilkunnig och som tipsat mig om bilen ( nu skulle han få...hahaha.. ). Efter att ha lugnat ner mig kom vi fram till att det inte kunde vara fläkt, generator eller kylsystem som jag misstänkte, utan bara ett enkelt handhavandefel. Jag medgav att jag hade haft lite svårt att få in växlarna och slirat lite på kopplingen, så vi konstaterade att det nog bara var brända lameller. Jag har inte kört in mig på denna bil ännu. Växellådan är lite trögare och kopplingen lite högre än jag är van vid.  Jag får ut och övningsköra! Har nu meddelat den förre ägaren att han kan fortsätta sova lugnt om nätterna. Falskt alarm alltså! Vill ni se min nya pärla? Inget vrålåk, men duger gott åt mig!

Indien eller Jordanien?

Just nu har jag två inbokade resor, men jag kan bara göra den ena av dem, åtminstone denna vinter.

Den ena är en semesterresa till Jordanien, där eventuellt mina barn följer med, åtminstone ett av dem. En ren charterresa på 1 vecka, med utflykter till Petra, Wadi rum och Döda havet. Platser jag alltid velat åka till. Jag har också fått ett förmånligt pris på detta.

Den andra resan är bara för mig. Det är 4 veckor i Indien på ett ayurvediskt sjukhus. Där ska jag bara laxera, detoxa, få massage och andra behandlingar. Varje kväll är det dessutom yogapass. Det är en resa för att stärka upp min stressade kropp och själ. Jag har varit där förut och genomfört den här tuffa behandlingen, så jag vet vad jag ger mig in på. Jag kan lova att man känner sig som pånyttfödd efter en sån behandling. Man blir så pigg och stark, och man känner tydligt att man är renad inifrån och ut. Läs mina tidigare inlägg: Tarmrening i Indien och Tarmrening del 2

I nuläget har jag ingen semester beviljad, så det är väl enda kruxet. Men jag tror att det ska gå, hoppas jag.

Just nu väger jag alternativen fram och tillbaka. Är det själviskt att åka iväg på egen hand i 4 veckor? Borde jag istället ta tillfället i akt och åka iväg och umgås med min familj? Min kropp och själ längtar nog mest efter lugn och ro i en indisk liten håla, långt bort från stress och jäkt. Men samtidigt brottas jag med dåligt samvete om jag inte åker iväg med barnen. Åker jag iväg på charterresan så känns det som jag sviker mig själv lite grann. Jag vill ju helst göra både ock! Men brist på pengar och semesterdagar gör att det inte är möjligt. Jag har en vecka till på mig att väga för- och nackdelar och fundera på detta. Ofta rör jag ihop det så här när jag är stressad och då får jag värsta beslutsångesten. För bara drygt en månad sedan hade jag bokat en resa till Florida. Puh, vad jobbig jag är! Indien eller Jordanien? Spänningen är olidlig.

Petra Jordanien

Ayurveda Indien

Störande grannar..

Jag är väldigt beroende av att få sova på nätterna och jag sover egentligen alldeles för lite. Har så svårt att komma i säng på kvällarna, då jag aldrig tycks hinna med allt jag vill och borde. Tiden går alltid snabbare än jag själv. Helst skulle jag vilja leva tidlöst och utan någon klocka att passa. Jag vill bara passa min egen biologiska klocka. En mat- och sovklocka som Skalman, skulle vara min melodi. Finns det utrymme för en sådan i dagens samhälle tro?
När väl mitt "sömntåg" kommer så måste jag passa det, annars missar jag det och får ibland vänta flera timmar innan nästa sömntåg kommer. Om jag somnar och blir väckt gäller precis samma sak, jag får svårt att somna om. Därför är det av största vikt att mina grannar sköter sig och inte stör min lätta sömn. För ett par veckor sedan fick grannen ovanpå för sig att börja snickra kl 23.30 en vardagskväll. Jag väntade länge och väl på att hamrandet skulle upphöra, och blev gång på gång lurad. Plötsligt var det tyst i flera minuter, för att sedan börja igen. Behöver jag tala om att jag blir fullständigt galen på sånt? Det är psykisk tortyr! Efter ett tag vrålade jag rakt ut, men min granne snickaren verkade inte höra på det örat. Till slut hade jag fått nog och slet på mig morgonrocken och traskade upp i trappuppgången och ringde på dörren. Öppnade gjorde frun i huset och i bakgrunden hörde jag en frustande och pustande hantverkare. - "Är snickaren i farten?", frågade jag. Frun nickade med gapande mun. - "Jag hör det, och det är svårt att sova i oljudet", fortsatte jag. - "Han ska sluta nu", svarade frun och drog igen dörren framför näsan på mig. Alltså, hur tänker folk när de startar snickeri mitt i natten, när man bor i ett flerfamiljshus?
Inatt har den unga killen bredvid haft fest igen. "We are all the winners" skrålar och skriker en skara unga vuxna, kraftigt alkoholpåverkade. Töntar!! Jag har flera gånger förvandlats till Häxan Surtant och ringt på hans dörr. Han är nog lite trött på mig, fast jag är tröttare på honom. Jag har förklarat att det bara är en tunn vägg mellan min säng och hans oväsen. Jag har även förklarat att det finns människor som jobbar på helgerna och ska upp tidigt även på lördagar och söndagar. Inatt hade jag äntligen lyckats somna ifrån deras allsång "from hell" men väcktes kl 03.30 av grannens hysteriska fruntimmer som verkade vara på ett uselt humör. -VEM BRYR SIG, VEM BRYR SIG? skrek hon gång på gång. Tydligen fattade inte killen, utan hon var tvungen att ta det på engelska också: -WHO FUCKING CARES, WHO FUCKING CARES? fortsatte hon att gapa. Well, you little bitch, I care!! tänkte jag. Jag bryr mig! Om att sooova. FATTA? Dock tyckte jag så pass synd om killen som redan tampades med ett galet fruntimmer, att jag inte ville spä på med ytterligare ett. Vem vet vad som skulle kunna hända då? För att citera en vän som uttryckte sig i ett fall när det gällde kvinnomisshandel: "I det här fallet är det Fröken Bensin och Herr Tändsticka, och de har alkoholen gemensamt".  Jag vågade helt enkelt inte plinga på, för då hade jag riskerat en snyting. Jag pulade istället in dubbla öronproppar och somnade till slut ifrån eländet.
Funderar nu på att lägga "arga lappen" i grannens brevlåda istället. Kanske något i stil med nedan:

Min älskade dotter

Idag är det precis 12 år sedan jag födde min dotter på Örnsköldsviks BB. Denna min tredje förlossning var också den lättaste. Jag var bara inne på BB i drygt 3 timmar denna gång. Spritt språngande naken hängde jag över en saccosäck i sängen, medan den manlige läkarpraktikanten för första gången fick betrakta en förlossning på riktigt nära håll. Hans uppspärrade ögonlober var praktiskt taget inne i mina ädlaste partier, och det gjorde att jag generat försökte kniiipa igen alla öppningar istället för att pressa ut. Följden blev att Josefin föddes med röda ögon, klämskadad som hon råkade bli. Värre var väl att hon hade navelsträngen virad runt halsen, vilket jag misstänkt under hela graviditeten och påtalat hos barnmorskan. Jag kände hur det slet och drog i moderkakan varje gång hon rörde sig och hon var rätt så livlig redan då. Nåväl, allt gick bra och jag var överlycklig över att få en dotter efter två söner. Hon log mot mig redan andra dagen på BB, när jag tittade henne djupt i ögonen och jag kände en sådan otrolig samhörighet med henne. Hon låg så gott som hela tiden vid mitt bröst tills hon var 14 månader. Då skickade jag iväg henne på torken hos mormor. Efter 4 dagar blev hon befriad från sitt missbruk av mammas tuttar.
Fortfarande har vi en mycket nära relation och vi kan prata om precis ALLT. Josefin är så vuxen och mogen för sin ålder, och mycket, mycket klok.  Jag lär mig lika mycket från henne som hon lär från mig. Dock har vi våra duster ibland då jag skulle kunna sälja henne för en billig peng. Det osar och fräser om oss båda, och då måste vi lugna ner oss på varsitt håll. Jag brukar gå en promenad medan Josefin skriver ett avskedsbrev till mig att hon ska flytta till pappa. Men vi är aldrig långsinta, utan brukar kramas och vara bästa vänner efter ett kort tag. Vi gillar att mysa med en bra film i soffan eller att ligga i mörkret och prata om nätterna. Josefin är en tjej med en enorm vilja, dåligt tålamod och ett stort hjärta. Mycket verbal och dramatisk. Jag ser mig själv i henne ganska mycket, på gott och ont. Hon är den bästa dotter jag kan tänka mig och en stor källa till glädje. Idag fyller hon 12 år och önskar sig dyrbara presenter som jag inte har råd med. Men jag har alltid råd att ge henne min tid och min kärlek. En STOR kram ska hon i allafall få idag! Grattis Josefin, jag älskar dig!

Äter du skit?

Ikväll har jag varit och lyssnat på Tommy Svensson, som föreläser om mat och tillsatsämnen. Jag har lyssnat på honom förr och läst några av hans böcker. Det är alltid lika intressant och det skadar inte att bli påmind om detta. För den som är intresserad följer här mina noteringar från kvällen. Jag väljer att inte gå in på forskningsrapporter, kemiska föreningar och förstörda molekyler. Jag har aldrig varit bra på kemi, så jag kan inte förklara detta närmare. Jag minns och noterar bara vad som är BRA respektive DÅLIGT:

Börjar med de dåliga:

Carragena - finns i Marabou choklad, gräddprodukter m m.
Palmolja - innehåller gifter och förstör regnskogar
Natriumglutamat, smakförstärkare E621-624,  kan orsaka ADHD, astma m m
Jästextrakt - finns bl a i sojaprodukter och kan orsaka bl a migrän.
Aromer/naturaromer/naturidentiska aromer bör undvikas ( naturliga aromer är dock ok )
Citronsyra - kan framkalla pollenallergi
Ta ej brustabletter med C-vitaminer i rör - ät naturliga vitaminer som frukt istället.
Funlight - bör endast användas för bekämpning av myror
K-Special - avfettade groddar innehåller kemikalierester
Sojalecithin
Använd inte parfymerade våtservetter för händer eller barnstjärtar ( kan dock finnas vissa sorter som är ok )
Solrosolja - ( kallpressad ekologisk är dock ok )
Tuggummi - innehåller mest bara dynga som förstör våra magar
Munsköljmedel, fluorsköljmedel - förstör också den naturliga bakteriefloran i magen
Odlad lax
Sojaprodukter ( speciellt de produkter som kommer från Sydamerika )
Ägg från burhöns
Becel, Lätta, Lätt och Lagom
Sötningsmedel, Aspartam
Lightdrycker
Energidrycker typ Redbull
Pågens kanelgifflar
Härdade fetter
Göteborgs kex påstår att deras produkter är fria från transfetter, vilket inte är sant. Det finns transfetter, men dock inom gränsvärden som är tveksamt satta.
Svavlade torkade aprikoser, d v s de guloranga. Bra torkade aprikoser är bruna i färgen.
Marabouchoklad ( innehåller bl a  chokladaromer! )
Fryst färdigmat och halvfabrikat
Automatkaffe

BRA att äta:

Ägg från sprätthöns, KRAV-märkt
Bregott
Stevia som ersättning för sötningsmedel
Agavesirap
Vildfångad lax
Rena gräddprodukter
Olivolja och kokosfett, kallpressat och ekologiskt
Smör
D-vitamin under vinterhalvåret
Blåbär
Ekologiska produkter
Se även upp med kosmetika och hudvårdsprodukter. Undvik paraffin, mineralolja och parabener bl a.

Framför allt gör maten själv från grunden och LÄS innehållsförteckningen. Vi kan ätas oss själva sjuka och vi kan äta oss friska. Du väljer själv vad du vill stoppa i dig!

Du kan prenumerera på Tommys Nyhetsbrev genom att anmäla dig på:

www.utbildningscentrum.se

Idag är det 22 år sedan...

För precis 22 år sedan födde jag barn för första gången. Jag hade gått tre veckor över tiden, de tre längsta i mitt liv, och jag hade börjat misströsta. Det skulle nog aldrig komma ut någon unge. Jag hade cyklat, sprungit i trappor, plockat bär, knäskurat golv och till och med fått en "färdknäpp" utan att något hände. Barnmorskan lugnade mig dock och sa att "än så länge har ingen unge stannat kvar där inne".  Sista dagarna satt jag på en stol i hallen med packad väska och bara väntade. När värkarna verkligen började sätta igång på riktigt, så väckte jag den blivande barnafadern mitt i natten. -Lägg dig ner och försök somna om, det är ju mitt i natten, grymtade han. Jag hävdade bestämt att så ont som jag då hade, kunde det knappast bli värre. Barnet kommer nog när som helst! Ack vad jag bedrog mig. Vi åkte in till Huddinge sjukhus och 19 timmar senare hade jag så ont att jag nästan var medvetslös. Kraften räckte inte till att svara på frågor från doktor och barnmorska. Jag såg och hörde dem i ett töcken. Däremot hörde jag någon skrika som Hulken och jag funderade på vem det kunde vara som kunde vråla på detta vis, tills jag insåg att det var jag själv. Det kändes som en stock penetrerade mig!! Den stora stubben satt fast i mitt underliv och jag trodde aldrig att den skulle kunna komma loss. Medan barnmorskan tog tag i hjässan på min stackars bebis, så hängde en annan sköterska på min mage och tryckte. Till slut lossnade det och jag vaknade till sans igen! Där låg han på min mage, kladdig och varm, min förstfödde son. Den vackraste pojken i hela världen. Mycket mörkt hår, 4300 gram och 53 cm lång, och huvudomfång på 37 cm.
Jag grät och hulkade på tredje dagen när vi lämnade BB, och oroade mig hur jag skulle kunna ta över ansvaret själv för detta lilla knyte. Var det verkligen sant att jag fått ett barn, att jag Rose-Marie Byström blivit mamma? Det var en svindlande tanke, samtidigt som jag befann mig i ett lyckorus. De första månaderna satt jag bara och betraktade mitt barn och förundrades över hur fin han var och jag var lyckligast i hela världen.

Jag har belönats med ytterligare två vackra barn och jag är så oerhört tacksam över att få ta emot dessa gåvor från livet självt. Idag fyller min äldste son alltså 22 år, och han har utvecklats till en stilig och trevlig ung man, med jobb och egen bostadsrätt. Han har så många fina egenskaper och jag är en stolt mor. Han bor bara några kvarter bort ifrån mig, men vi ses ändå inte så jätteofta. Vi har båda fullt upp med våra liv. Denna vecka fyller även min dotter 12 år. Det skiljer precis 10 år och 2 dagar mellan de två. I vintras reste vi omkring tillsammans i Gambia, William, Josefin och jag, och det var så himla roligt att få umgås så intensivt under ett par veckor. Synd bara att min andre son Victor inte hade möjlighet att hänga med denna gång. Men det blir nog nya resor och äventyr i framtiden, då vi kan åka iväg alla tillsammans, hoppas jag.
Idag gratulerar jag min son på födelsedagen! Grattis älskade William!  

William och Josefin matar apor i Gambia

11 september

För exakt 10 år sedan var jag på väg hem från jobbet, när jag fann några kollegor stå andlösa framför teven i fikarummet. Ett flygplan hade åkt rakt in i en av skraporna i World Trade center. För oss som jobbar i flygbranschen var detta såklart en katastrof utan dess like, och vi anade aldrig inledningsvis att det kunde röra sig om ett terroristdåd. Ändå gungade marken under mina fötter när jag skyndade ut på stan för att utföra några ärenden innan jag skulle promenera hem. När jag stod i kö på Posten, sa jag till de främmande personerna i kön att "ett flygplan har kört in i World Trade Center i New York!". De tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. Jag upprepade vad jag nyss sett på teven, men personerna i kön bara tittade bort och låtsades som att de inte hörde vad jag sa. De måste ha trott att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk.
Direkt när jag kom hem slog jag på teven och så gott som samtliga kanaler visade tragedin i USA som nu hade ökat i omfång. Andra skrapan var också attackerad och så även Pentagon. Den kvällen lämnade jag aldrig soffan utan satt chockad och tittade på det ofattbara som hände framför mina ögon. Jag nästan hukade mig där jag satt och väntade bara på att även mitt hus skulle bli attackerat. Tankarna bara snurrade. Var skulle detta sluta? Var detta domedagen eller?
Den 15 september, bara 4 dagar senare, flög jag ändå till Paris med mina söner och besökte Disneyland, trots att det förelåg hot mot både Paris och Disneyland. Klokt eller dumdristigt? Well, jag hade bestämt mig för att inte låta terroristerna vinna och styra över mitt liv. Jag måste fortsätta leva och tro på en ljus framtid, och inte låta rädslan styra. Rädsla och oro har aldrig gjort nåt gott. Shit happens vare sig vi vill eller inte. Jag kan lika gärna bli överkörd av en bil, hemma på min egen gata. Allt kan hända. Det enda vi kan vara säkra på är att allt förändras, förr eller senare, eller hela tiden.

"Dagen som förändrade världen" den 11 september 2001, är visserligen den största terrorattacken i världshistorien, men inte den värsta tragedin i mänsklighetens historia. Nazismen krävde över 6 miljoner offer för bara drygt 60 år sedan. Krigen och svälten i Afrika har krävt många miljoner människoliv och gör det fortfarande. Ingen kommer att glömma 9/11, men vi får inte heller glömma de människor som idag offrar sina liv och alla pågående katastrofer runt om i världen. Alla människor är lika mycket värda. Idag tycker jag att vi tänder ett ljus för mänskligheten, för kärleken som bor i våra hjärtan och som slutligen ska segra över allt det onda.

Make up, make over..

Ikväll har jag fått har jag fått tips på hur man kan se vackrare ut, med hjälp av make-up. Nu när jag snart är 50 år gammal, och tappat allt ungdomligt lyster så är det sannerligen på tiden för mig att göra nåt åt det. Jag har aldrig brytt mig om att sminka mig. Kanske blev jag avskräckt den gång jag besökte min manlige frisör, tillika stylist, som envisades med att göra en lätt make-up på mig. Stefan höll salong hemma i hans lägenhet, och han klippte och färgade håret på mig många gånger med hyfsat resultat. Framförallt var det billigt! Det var också alltid intressant att höra honom berätta om hans tid i Stockholm som dragshow-artist, och om allt som händer i gay-världen. En dag tjatade han alltså om att få sminka mig och jag gav med mig till slut, fastän jag anade att hans make-up inte skulle bli så lätt som han lovade. Mycket riktigt besannades mina farhågor. Jag såg ut som värsta nattklubbssångerskan som bara borde uppträda på en mörk rökig bar i Patpong. Det var inte kul att gå igenom stan mitt på blanka dagen krigsmålad på detta sätt. Jag skrämde slag på mina barn när jag kom hem. Med skräckslagna ögon och gapande munnar skrek de: "Du ser ut som en häxa!"

Ikväll har jag fått lära mig att primer inte är för att kakla badrum, utan för att jämna ut sprickor och skavanker i ansiktet. Man ska visst byta mascara var tredje månad, så jag bör nog kasta min tre år gamla. Fick även veta att det finns olika borstar och penslar för att lägga ögonskugga. Alltså inte som jag gör, använda pekfingret. Ljusa färger för att framhäva och mörka för att förminska. Ljusa färger kan även användas för att dölja. För att lägga en perfekt make-up så är rengöringen det viktigaste att börja med. Man behöver totalt ca 21 olika produkter, och jag måste absolut ha ett schema och instruktionsbok för att komma ihåg allt.
Herrejisses, hur ska jag hinna med detta på morgonen utan att komma ännu mera för sent till jobbet?

Men visst är det lockande att kunna se lika snygg ut som de tre tjejerna som tog hand om oss på Make up-store ikväll. Där stod de bruna, välsminkade och glänste med bländvita leenden. Jag vågade knappt titta mig i spegeln och kolla in min råttlika och glåmiga bild. Jag såg ut som ett gammalt skräp vid sidan om dem, en riktig dammråtta. Efter lite tips och trix så gick jag ut med en dyr påse i handen och två inbokade besök, ett för rengöring och ett för make-up. Håll i er! Snart ser ni en ny uppgraderad version av mig. Jag behöver verkligen en total make-over!  Hasta lavista!  

OBS! Bilden har inget med texten att göra.

Shoppa och lev längre!

Nu är det vetenskapligt bevisat det jag alltid trott och känt - shopping är bra för hälsan! Nu kan jag äntligen hänge mig åt mitt köpsug med gott samvete! Det finns både studier från USA och från Taiwan som visar att personer som ägnar sig ofta åt shopping lever längre! Lite anmärkningsvärt kanske det ändå är, att dessa vetenskapliga studier kommer just från USA och Thaiwan, du vet "Made in Thaiwan", "Made in the USA". Dessa stora exportländer kanske har köpt till sig dessa studier, och idag kan man knappast lita på oberoende forskningsresultat, det brukar uppdagas att forskare ofta är betalda i smyg för att uppvisa önskat resultat. Dock tror jag att denna shoppingstudie är helt att lita på, det känner ju varenda kvinna i själ och hjärta, eller hur? Studien visar inte helt oväntat att det är just kvinnor som drar nytta av shopping. Vi har det ju i generna sedan stenåldern, att samla och hamstra för vår överlevnad. Kvinnor mår bra av att belöna sig själv och utsöndrar signalämnet dopamin. Dopade och drogade jagar vi runt på stan med värkande fötter och göra hela tiden nya fynd. Vi gör av med en massa energi, förbrukar mängder av kalorier och aktiverar hjärnan på ett tillfredsställande sätt när vi shoppar loss. Shop 'til You Drop!

Vi kopplar bort vardagliga problem och bekymmer när vi går omkring i varuhusen och drömmer oss bort. Det ger mental avspänning och avkoppling. Vi behöver inte sitta i lotusställning och meditera, vi kan bara flanera runt på stan och stänga in oss i provhytter och uppnå liknande resultat :-) Skillnaden är väl att det är betydligt billigare att meditera i hemmets lugna vrå. Kan man bara shoppa med måtta och inte övertrassera sitt konto, så kan man gott fortsätta med gott samvete. Ännu bättre om man shoppar ekologiskt och tänker på miljön samtidigt. Summan av lasterna är konstant, och lagom är ju ändå bäst. Det framgår inte av studierna om det räcker med att fönstershoppa, men min kropp och hjärna måste ha åtminstone en liten påse med hem, för att det ska kännas tillfredsställande.
Förra veckan presenterade även Aftonbladet på löpsedlarna att det är hälsosamt med fikabröd och desserter. Det är ju klockrent! För finns det något bättre sätt att avsluta sin shoppingrunda än med en stor latte och en lyxig bakelse? Att shoppa och fika ger guldkant på tillvaron. Är det dessutom hälsosamt är det ju som att vinna den optimala vinsten! Jackpot!
Nåväl, imorgon är det måndag och då återgår jag som vanligt till mitt asketiska leverne och lovar mig själv att baaara äta sunt och baaara köpa det absolut nödvändiga. Typ toapapper, ris, frukt och grönt. Toapapper känns något lyxigt, för i stora delar av världen klarar man sig utmärkt med lite tvål och vatten. Men liiite måste man ju få unna sig...