lördag 30 juni 2012

Vad ångrar man mest på sin dödsbädd?


En australiensisk sjuksköterska, Bronnie Ware, har jobbat med patienter i livets slutskede, och lyssnat på deras dödsångest och skrivit ned deras tankar och berättelser i en bok. Följande var det som majoriteten ångrade mest på sin dödsbädd: 

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant.  Alla män hon pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

Så våga vara den du är!
Lev din dröm!
Välj glädje!
Välj kärlek!
Ångra ingenting!




fredag 29 juni 2012

Skvalpudden check!

Idag gick turen till Skvalpudden utanför Norrfällsviken. Fortfarande träningsvärk i hela kroppen, men skam den som ger sig. Det är bara att knata på. SMHI och yr.no utlovade regn och mörka moln, men deras utsagor stämde inte alls. Himlen var klarblå och vi bjöds bara på vackert väder. Lite blåsigt och inte så jättevarmt, men perfekt promenadväder. Vi vandrade genom gammal skog och klapperstensfält. Såg gamla stengravar från järnålder och bronsålder, och olika spår från istiden. Naturen är så fantastisk vacker här.
Det finns perfekta ställen överallt att äta matsäck och rasta på. Vid Skvalpudden finns raststuga med grillplats och utedass. Så här såg det ut idag:


Klapperstensfält
Skvalpudden


Raststugan
Utedasset
Norrfällsviken

På hemvägen tänkte vi köpa rökt lax på Fiskafänget i Norrfällsviken, men hela stället var abonnerat av ett stort sällskap, så det blev ingen fisk. Stannade på Lopp-Ann's loppis i Mjällom och köpte 4 små plastskålar och en ostbricka av glas, för totalt 40 riksdaler. Nu sitter vi i stugan, nöjd med dagen, och inväntar regnet som ska komma och det är mörkt på himlen.

torsdag 28 juni 2012

Slåtterdalsskrevan check!

Ingen sovmorgon idag. Sotarn var här i stugan redan kl 07.00 för att inspektera mina eldstäder. Kl 10.00 körde jag upp Josefin ur sängen och meddelade att vi skulle ut på nya äventyr. Trots att vi båda lider av grym träningsvärk från gårdagens klättring, beslöt vi oss för att ge oss iväg till Slåtterdalsskrevan ( ni som sett Ronja Rövardotter vet hur det ser ut ). Vädret var egentligen perfekt, inte så varmt och inte för soligt. Molnigt och disigt. Vi tog vägen från Käl ( Entré Syd ), eftersom det ligger närmare från min stuga.
Sedan jag gick här förra gången, har man rustat upp stigen och gjort det mera gåvänligt för turister. Det var en fröjd att vandra de dryga 3 kilometrarna upp till berget. Det är inte konstigt att Skuleskogen är ett naturreservat och att det dessutom tillhör en av Unescos världsarv. Naturen är fantastisk och så vacker!
Vi mötte hela tiden utländska turister utmed Höga Kustenleden. Mest tyskar.
Jag och Josefin var på busigt humör och låtsades vara danska turister.
- "Du må icke slappe mig!! Jeg er din mor!! Jeg snacker kun dansk!" Och så höll vi på med förställd röst utan att hålla oss för skratt. Vi är lika galna båda två.

Har du inte varit här i Skuleskogen förut, så måste du ta dig hit någon gång! Jag sa till Josefin att detta är tusen gånger bättre än ett nöjsfält eller tivoli. Dessutom är det helt gratis och du får motion på köpet! Så här såg det ut där vi gick idag:

Prins eller groda?





onsdag 27 juni 2012

Vi klarade Via Ferrata!

Så har jag gjort det igen! Klättrat uppför Skuleberget. Senast var 2005. Jag och dottern begav oss iväg på en av livets stora utmaningar, för att klättra 250 meter lodrätt uppåt! Vi kunde välja mellan Vita leden och Röda leden idag. Den Svarta leden var avstängd efter regnet igår, och man hade precis öppnat Röda leden. När man klättrat en bit så står man vid ett vägskäl, där man får välja om man vill ta den svårare utmaningen. När man väl börjat klättra den Röda leden finns ingen återvändo. Man måste bara fortsätta, hur illa det än är. Jag har tidigare klättrat Röda leden, men frågan var om Josefin skulle klara det vid första försöket? Hon fick bestämma. Eftersom hon är en tuff tjej, så valde hon den svårare såklart. Jag hängde bara med. Det började bli svårare och svårare, brantare och brantare. Till slut stod vi och klängde ut med bergväggen, utan att veta hur vi skulle kunna ta oss vidare, och utan möjlighet att vända. Benen darrade som asplöv, hjärtat bultade hårt i bröstet. Vad hade vi gett oss in på??
Det är psyket det hänger på. Att våga lita på sig själv och utrustningen. Men när man inte vet var man ska sätta nästa fotsteg, för det finns inget att sätta foten på, då börjar man tvivla. Orkar jag verkligen bära min egen kroppstyngd och hänga i en sele med överhäng vid ett brant stup? JA, DU MÅSTE!! viskar en röst inom en. Inte nog med att jag själv var livrädd, så måste jag spela cool och peppa dottern.
 -Du fixar det här! Ta det bara lugnt! Inga problem!!
Jag hörde hur ihåligt det lät. Jag var mycket tveksam till om jag själv skulle klara mig förbi det svåraste partiet.  Men när man vet att man måste, så klarar man det. Det går inte att banga ur! Det finns ingen annan som kan rädda mig! Jag måste fixa det själv!! Ryggsäcken med medhavd matsäck kändes väldigt tung. Vattnet tog slut ( vi tappade en petflaska och det fanns ingen möjlighet att hämta den ). Min huvudvärk började ge sig till känna. Det kändes som om jag hade en tung hjälm på huvudet, och det hade jag ju också. Men jag svalde en Ipren som jag råkade ha med mig i bröstfickan. Vi lyckades klättra vidare. Stärkt av adrenalin i blodet, lyckades vi ta oss upp till toppen, välbehållna! Jisses, vad vi har varit duktiga! Jag är imponerad av både mig själv och dottern. Min höjdrädsla var besegrad ännu en gång, och jag hade bestigit ett berg igen! En helt underbar känsla! Så här såg det ut under klättringens gång! Kolla in min duktiga dotter Josefin! A real climber!

Ok, vi tar den Röda leden...ingen återvändo!!













Återhämtning med Poweraid!


tisdag 26 juni 2012

Blandat och mixat..

På semestern blir det både det ena och det andra. Jag mixar nöje och arbete i en salig blandning. Börjar på olika projekt samtidigt och gör det jag har lust till för stunden. Imorse kom pappa, bror och brorson hit med ny kyl/frys som jag köpt, eftersom jag fick kylskåpsdörren i famnen från den förra. -Schwosch...sa det bara och sedan hade de lyft ut det gamla skåpet och ställt in det nya. De hann med lite fika innan de skyndande vidare mot nya mål och uppgifter. Vilken tur att jag har såna karlar som ställer upp för mig! Jag hade knappast fixat detta på egen hand.
Jag och Jossan har varit i Kramfors och kollat läget. Det ser precis lika tråkigt ut som vanligt. Inget nytt, förutom att de öppnat "Finska butiken" där. "Suomalainen Kauppa". Kan det finnas underlag för detta i denna lilla stad? Kanske. Orten "Finnmarken" ligger ju bara några mil härifrån, så det kanske är därför.

Vidare har jag fusktvättat och fuskvaxat bilen ( köpte några bilvaxdukar på Dollarstore ), så nu blänker min pärla. Jag har dragit ogräs innan vi drabbades av en häftig regnskur. Nu äter vi sallad för tredje dagen på raken och ingen av oss tröttnar. Åh, vad gott det är med färsk spenat, fetaost, oliver, majs, melon, parmaskinka, soltorkade tomater, babytomater och lite god olivolja, flingsalt och svartpeppar:



Nu blir det snart en joggingrunda med efterföljande dopp i sjön ( om jag vågar ). Imorgon ska vi utmana vår höjdrädsla och klättra uppför Skuleberget,  Via Ferrata
Hoppas det går bra och att vi inte blir anfallna av regnet! Ciao!

måndag 25 juni 2012

Vart tog rabatterna vägen?

Sedan jag senast var i stugan, för ca 2 veckor sedan, har det vuxit något alldeles förskräckligt. Hela tomten såg alldeles vildvuxen ut när jag kom. Har inte varit med om att det vuxit så snabbt tidigare, även om det oftast gör det på försommaren. I år blommar, grönskar och prunkar det överallt. Det växer så det knakar och man kan nästan se hur det rör sig. Mina rabatter har övertagits av helt andra blommor i år.
 Lupinerna har  övertagit allt!
Järnkitteln har nästan försvunnit
Var är alla rosenspireor jag satte ifjol?

Var är stentrappan?

Jag har mycket jobb framför mig!

Inte nog med det, så lossnade hela kylskåpsdörren när jag öppnade den idag!!  Dörren sitter fast i en  pytteliten sprint som gått av och det finns inget riktigt gångjärn. Hur fixar man det? Måste jag köpa en ny kyl och frys nu? "Det man inte kan laga med silvertejp, går inte att laga" brukar man säga. Men detta?  Nu är vi på väg till Dollarstore i Kramfors ( dotterns favoritaffär ). Kanske hittar jag något billigt kylskåp på vägen. Eller är det någon som har nåt alternativt tips på hur man fixar detta?