Året var 1985 och jag lämnade trygga hemstaden Örnsköldsvik för ett nytt spännande liv i Kungliga Hufvudstaden. Jag tog jobb som väktare på ABAB och flyttade in i ett lägenhetshotell tillsammans med afrikanska flyktingar. Ett rum på 16 kvm och ett litet badrum. Gemensamt kök i korridoren där man grillade paprika direkt på spisplattorna.
Jag påbörjade en utbildning där jag fick lära mig brottas med stora starka karlar, skjuta med revolver och slåss med batong ( slå gärna batongen mot ben och armar, men ogärna mot huvudet ).Vidare fick jag testa på att utrymma brinnande hus och lära mig avancerade larmanordningar. Efter 2 månader var jag redo att möta tjyvar och banditer.
Första uppdraget var på turkiska ambassaden på Östermalm. Här kom jag, en lantlolla från Övik med en puffra i hölstret. Jag fick sitta på en stol i en trappuppgång, där enda nöjet var att räkna mosaikstenarna på väggen. Det var visst 2736 stycken. Två timmar i stöten, en halvtimmes vila, tills 10 timmar var avverkade. Jag somnade redan efter en timme, och uppfattade aldrig när dom ropade på mig på komradion, tills en kollega kom och väckte mig. Jag blev omplacerad till Amerikanska ambassaden där man fick rondera utomhus runt ambassadbyggnaden tillsammans med tre andra väktare, och vi vaktade varsin vägg. Omöjligt att somna. Efter några urtrista dagar gav jag dock upp och bad att få bli ronderande nattvakt. Inga problem. Nästa dag körde jag ut väktarbilen från garaget på Gärdet, utan att veta åt vilket väderstreck jag skulle åka. Mellan 20 och 30 olika platser att uppsöka varje natt. Jag körde som en skottspole kors och tvärs över hela Stockholm. Kommunikationscentralen ropade ideligen på "lappskan" ( mitt öknamn bland kollegorna ) och jag behövde ständigt deras hjälp med att hitta till de olika platserna. Ena stunden Filmstaden, nästa Posten i Tomteboda. Nattmat på korvmojar och ständig stress. Jag blev som en zombie både dag och natt. Försov mig ständigt och jämt.
Ibland fick jag hoppa in på andra uppdrag, som exempelvis störningsvakt i stora lägenhetsområden, där man skulle ingripa vid högljudda fester och lägenhetsbråk. "Far åt helvete" var kommentaren vi oftast möttes av när vi försynt plingade på dörren. Ungdomsligisterna gick runt och retade oss och kallade oss "grönsakspoliser" på grund av våra gröna uniformer. För hedersamt, väl utfört uppdrag blev jag passande nog belönad med en väckarklocka och uppmärksammades som omslagsflicka i "ABAB-Nytt".
Till slut hamnade jag som receptionsväktare på Sveriges Radio och Television. Växlade mellan TV-huset, Radiohuset och Berwaldhallen. Frotterade mig bland kändisar och blev inbjuden som studiopublik i olika shower. Ett roligt jobb, där jag även hade möjlighet att sitta och studera under lugna stunder. Jag plöjde igenom flera kurser från Försäkringsinstitutet, eftersom jag senare blev försäkringstjänsteman och bara utförde mitt uppdrag som väktare på helgerna. I sex år hade jag min tjänst som grönsakspolis och idag är jag, lustigt nog, en väktare av grönsaker i min roll som Hälso-Hulda.
Jag påbörjade en utbildning där jag fick lära mig brottas med stora starka karlar, skjuta med revolver och slåss med batong ( slå gärna batongen mot ben och armar, men ogärna mot huvudet ).Vidare fick jag testa på att utrymma brinnande hus och lära mig avancerade larmanordningar. Efter 2 månader var jag redo att möta tjyvar och banditer.
Första uppdraget var på turkiska ambassaden på Östermalm. Här kom jag, en lantlolla från Övik med en puffra i hölstret. Jag fick sitta på en stol i en trappuppgång, där enda nöjet var att räkna mosaikstenarna på väggen. Det var visst 2736 stycken. Två timmar i stöten, en halvtimmes vila, tills 10 timmar var avverkade. Jag somnade redan efter en timme, och uppfattade aldrig när dom ropade på mig på komradion, tills en kollega kom och väckte mig. Jag blev omplacerad till Amerikanska ambassaden där man fick rondera utomhus runt ambassadbyggnaden tillsammans med tre andra väktare, och vi vaktade varsin vägg. Omöjligt att somna. Efter några urtrista dagar gav jag dock upp och bad att få bli ronderande nattvakt. Inga problem. Nästa dag körde jag ut väktarbilen från garaget på Gärdet, utan att veta åt vilket väderstreck jag skulle åka. Mellan 20 och 30 olika platser att uppsöka varje natt. Jag körde som en skottspole kors och tvärs över hela Stockholm. Kommunikationscentralen ropade ideligen på "lappskan" ( mitt öknamn bland kollegorna ) och jag behövde ständigt deras hjälp med att hitta till de olika platserna. Ena stunden Filmstaden, nästa Posten i Tomteboda. Nattmat på korvmojar och ständig stress. Jag blev som en zombie både dag och natt. Försov mig ständigt och jämt.
Ibland fick jag hoppa in på andra uppdrag, som exempelvis störningsvakt i stora lägenhetsområden, där man skulle ingripa vid högljudda fester och lägenhetsbråk. "Far åt helvete" var kommentaren vi oftast möttes av när vi försynt plingade på dörren. Ungdomsligisterna gick runt och retade oss och kallade oss "grönsakspoliser" på grund av våra gröna uniformer. För hedersamt, väl utfört uppdrag blev jag passande nog belönad med en väckarklocka och uppmärksammades som omslagsflicka i "ABAB-Nytt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar