...så hette föreläsningen jag fick möjlighet att lyssna på idag. Jag hade inte alls läst på i förväg om vare sig föreläsaren eller själva föreställningen och jag är glad för det. Jessica Falks gripande och musikaliska föreställning kan kan knappast ha lämnat någon i salongen oberörd. Hennes sorgliga historia fullkomligt manglade mig och jag fick bita mig i läppen för att inte börja hulka och brista ut i urgråt. Jessicas berättelse började den 26 december 2004 när hennes mamma försvann i tsunamivågorna i Thailand. Vi får följa hennes långa sökande efter mamman och påminnas om den fruktansvärda katastrofen, då så många människor fick sätta livet till, vuxna och barn. Vi får se de dramatiska löpsedlarna från den tiden och vi får se bilderna på likkistorna svepta av svenska flaggan när de till slut kom till flygplatsen i Sverige.
Vi får följa Jessica i hennes tuffa sorgearbete som byggs på med ännu en svår förlust. Föreläsningen sker i intervjuform, där Janne Röhlander ställer ödmjuka frågor, och Jessica varvar med sin vackra sång och pianospel. Vi får även följa hennes resa tillbaka till livet där musiken varit henne till stor hjälp. Snart släpper hon sin första platta inspelad i Nashville med proffsmusiker.
Tårarna rann nerför mina kinder under i stort sett hela föreläsningen, både av sorg och glädje. Vi blev påminda om hur skört livet är och att vi bör ta vara på våra chanser och möjligheter. Vi vill inte ångra våra liv när vi lämnar detta jordiska. Detta var en mycket unik föreläsning och när den var slut ställde jag mig ensam upp i publiken och applåderade. Jag ville ge en stående ovation till minnet av Jessicas mamma och alla andra som rycktes bort allt för tidigt, och framför allt till Jessica som delade med sig av sin historia så varmt och innerligt.
Tyvärr tycktes inte alla uppskatta denna typ av föreläsning lika mycket som jag, att döma av kommentarerna efteråt. Kanske för att den var för stark och vi kom obehagligt nära de katastrofer som sker just nu runt om i världen. Många hade kanske förväntat sig en lättsam föreläsning med mycket skratt och var nog inte beredda på att kastas in i ett inferno. De flesta vill nog gärna blunda för verkligheten och fly in i en glättig tillvaro utan bekymmer. Kanske får detta lov att sjunka in lite mer hos vissa, innan man är mogen att förstå vidden av detta. Jag är i allafall glad att jag fick vara där idag. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar