Dag 25 - En person jag ser upp till..

Desmond Tutu, Sir Richard Branson, Dalai Lama, Nelson Mandela,  Aung San Suu Kyi, de tre kvinnor som senast tog emot Nobels fredspris Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman. Alla dessa tillhör personer som jag blir djupt imponerad av. Det är modiga, kloka, driftiga personer som är beredda att offra livet för att nå deras mål.

Det finns så många historiska personer som betytt så mycket för mänskligheten och världen. Det finns så många nu levande vardagshjältar som kämpar i det tysta på olika sätt. Jag beundrar de som har en historia att berätta. De som upplevt, kämpat och överlevt. De som besitter stor visdom. Det finns så många. Ingen nämd, ingen glömd.

Den person som betytt mest för mig i min egen utveckling är nog min barndoms idol, Pippi Långstrump. Jag har nog alltid velat vara som henne. Pippi går sina egna vägar, är modig och uppfinningsrik, upptäcker världen och har ett gott hjärta. Hon är utan fördomar. Hon är liberal och rättvis. Pippi är självständig och reder sig själv i alla lägen. Hon vågar säga ifrån och driver med det konservativa. Hon har humor och lever i nuet. Sen blir ju inte saken sämre för att hon en kappsäck full med guldpengar och hon behöver inte oroa sig för ekonomin. För Pippi är ingenting omöjligt.

Just såna personer ser jag upp till. De som gör det omöjliga möjligt.

Dag 24 - Det här får mig att gråta...

Jag gråter sällan till vardags, nästan aldrig. Kanske borde jag göra det oftare. Det finns dock vissa tillfällen när jag alltid gråter. Det är vid skolavslutningar och vid begravningar. Jag behöver bara komma in i kyrkan/församlingshemmet och se kistan, blommorna och alla sorgklädda för att brista ut i gråt. Att ta ett sista farväl av en älskad person är smärtsamt. Även om jag varit på begravningar där jag inte haft så väldigt nära relation med den avlidne så gråter jag. En gång följde jag med på min pojkväns mormors begravning. Jag hade aldrig träffat hans mormor, men jag grät ändå. Jag var förresten den enda som grät, och det gjorde att jag grät ännu mer för ingen tycktes sörja nämnvärt. Dock är tårar inget bevis för sorg, ska man komma ihåg. Sorgen kan finnas ännu djupare och ännu större i en människa, än vad vi kan se på utsidan.

Jag gråter även på varje skolavslutning. När jag ser alla finklädda barn med glada ansikten och spring i benen blir jag tårögd. När de sedan stolta och stämningsfulla sjunger upp alla sommarsånger för full hals, så trillar tårarna nerför mina kinder. Dom är som fina allihopa och jag skulle vilja ge varenda unge en stor kram. Även skolorkestern och alla band som spelar falskt, lytt och i otakt får mitt hjärta att svämma över. Vilka små kämpande förmågor! Så unga och oförstörda med stora förväntningar på framtiden.

Jag gråter också när jag ser sentimentala och berörande filmer. Är jag ensam, så kan "urgråten" inom mig verkligen välla fram. Jag hulkar och snyftar och det känns som jag gråter för hela världen. Det är skönt att gråta ur sig någon gång emellanåt, även om det var länge sedan sist. Minns inte när det var. Normalt håller man sig ju för att börja gråta, för det känns sällan som det är lämpligt att göra det i andras sällskap. Jag spänner mig och får huvudvärk istället. Vi har ingen snyftkultur i Sverige.  I många andra länder, kan man se kvinnor skrika ut sin sorg så till den grad att man kan tro att de håller på att förlora förståndet. Kanske borde vi anamma detta och gråta ur oss emellanåt riktigt ordentligt, tills vi har gråtit ut det värsta.  Det finns många sätt att tillfälligt befria sig från sorg. Vissa gör det med sprit och tabletter. Några sätter på sig clownmasken. Karlarna gråtrunkar.

Att ständigt gå omkring och vara nära gråten, är tärande. Djup sorg kanske aldrig riktigt läker helt, men det behöver inte blöda hela tiden.

"Över ditt hjärta är du lika lite herre, som över dina tårar"

Dag 23 - Det här får mig att må bättre...

Jag jobbar aktivt med att må bra, mest hela tiden. Är noga med min hälsa. Ser till att äta rätt saker och motionerar regelbundet. Jag tycker det är viktigt att ta ansvar för den personliga hälsan, för vem annars ska göra det?
Förutom att jobba aktivt med den fysiska hälsan, försöker jag även jobba med den mentala hälsan. Det är lätt att bli deprimerad när världen ser ut som den gör, och när vi lever i en stressande miljö. Då är det viktigt att jobba med tankarna och vända negativt till positivt. "Always look on the bright side of life". Humor blir en viktig ingrediens i tillvaron.

Jag mår bäst i en avkopplande och kravlös tillvaro. När jag får ta dagen som den kommer och vara fri. Jag vill inte passa tider och bli tillsagd vad jag ska göra. Jag vill invänta mitt eget "flow" och följa mina egna energikurvor. Jag mår så klart bäst när jag får vara ledig och ha semester. I min sommarstuga mår jag bra. Där går jag ner i varv och landar i mig själv.

Jag tycker om sommar, sol, bad, glass, jordgubbar, frigörande dans, naturen, havet, släta klippor, god mat, yoga, familj, vänner, leenden, skogspromenader, humor, ärlighet, hänsyn, öppenhet, kravlöshet, frihet, trygghet, kärlek och han med stort H. Allt detta får mig att må bättre.

Rotsidan, Höga Kusten är ett av mina favoritställen.

Dag 22 - Det här upprör mig...

Det finns så mycket elände och orättvisor i denna värld. Om jag jag skulle uppröras över allt som händer och sker, så skulle jag vara upprörd hela tiden. Vad hjälper det? Att jag är upprörd? Ingenting. Om jag vänder mina upprörda tankar till något konstruktivt, så kan det hända att det gör skillnad. Jag kan skriva om saker som upprör mig, och därmed kanske få andra människor att förstå och tillsammans kanske vi kan göra skillnad. Vi kan till exempel bojkotta besprutade Chiquita bananer och bara köpa Fairtrade, så gör det skillnad för de stackars förgiftade plantagearbetarna.

Jag försöker undvika sånt som upprör mig starkt och får mig att må illa. När små barn blir utsatta för övergrepp, blir det för mycket för mig. Jag vill inte läsa om det varken i dagstidningarna eller i en roman. Tycker inte det är nåt nöje att läsa böcker eller se på filmer som får mig att må dåligt. Jag tror inte cellerna i min kropp kan se skillnad mellan fiction och verklighet.

Jag försöker att låta bli att bli upprörd, men kan ändå lätt bli det om jag är stressad och inte har full koll på mina känslor och tankar. Jag kan bli rasande på min dotter för att hon inte städar på sitt rum, eller inte går och lägger sig på kvällarna. Jag blir galen när grannen har fest och jag inte får sova. Jag blir irriterad om jag blir nonchalerad eller kränkt när det handlar om relationer. Då försöker jag att inte ta det personligt, men det är inte så lätt alla gånger. Då gäller det att vända tankarna till något positivt och då kommer min ironiska och humoristiska sida väl till pass. Jag kan se det absurda, fåniga och löjliga i hela situationen och skratta åt det. Inget blir bättre av att jag går omkring och irriterar mig. Tvärtom. Jag bara drar till mig andra irriterade personer.

Nä, skratta åt eländet och försök göra något konstruktivt av det som är upprörande! Allt annat är destruktivt. Det jag irriterar mig på hos andra, säger oftast något om mig själv! Hur perfekt är jag själv? Eeeh...?

Å andra sidan är det bra att få utlopp för sina känslor och sin ilska ibland. Det är inte bra att gå och bära på en massa uppdämda känslor. Jag brukar skriva av mig min ilska och upprördhet. Men ibland ryter jag till ordentligt. En gång var jag på en kurs där man fick träna på att skrika ut sin ilska ute i skogen. Men det kändes inte bra att stå och skrika på naturen. En gång stod jag och mitt ex på ett berg vid havet och det blåste nästan storm. Då röt vi åt vinden och skrek allt vad vi kunde typ "Far åt h-vete alla idioter!!". Det var ganska befriande och jag såg inte till några idioter på ett bra tag efter det. Ett hett tips alltså!
Min ilska brukar alltid gå fort över. Som tur är.

Dag 21 - Så många gånger har jag flyttat...

När jag föddes bodde vi i "blåhuset" på Långvägen i Kroksta. Sedan följde några år i Nordmaling, innan vi återvände till Örnsköldsvik. Jag har bytt adress många gånger i mitt liv, sedan jag flyttade hemifrån 1980. Minns att jag cyklade fram och tillbaka från föräldrahemmet, med påsar på styret som rymde mitt pick och pack.
Min första lägenhet var på Själevadsgatan 36. Ett rum och kök, med en sovalkov i ett av köksskåpen(!) Ja, det var ett sååå stort överskåp att det rymdes en 120 cm madrass där, en liten hylla och en sänglampa plus en varmvattenberedare som utgjorde element. Blommiga tapeter i blått. För att komma in i alkoven kunde man klättra upp för en liten stege. Där sov jag gott många nätter. Minns en gång när sotaren ringde på dörren tidigt en morgon och väckte mig. Jag släppte in honom för att sota ovanför spisen, medan jag ursäktade mig och klättrade uppför stegen in i köksskåpet, stängde skåpdörren och fortsatte att sova. Jag gissar att sotaren såg ganska snopen ut.
Jag delade farstu med en gammal alkis, och ibland gick hans polare fel och in till mig istället. Om man ryckte i dörren tillräckligt hårt så gick den upp, fastän den var låst (!).

Efter den lägenheten fortsatte jag enligt följande:

Bergsgatan - Ett rum med kokskåp
3709 Locke Lane, Houston, Texas ( två rum m badrum )
Skogsgatan - hyresrum i källaren på Kempevillan
Nytorgsgatan - Ett rum med kokvrå
Själevadsgatan 24 - Ett rum och kök
Lägenhetshotell i Liljeholmen, Stockholm ( typ flyktingförläggning )
Sjundehandslägenhet i Midsommarkransen, söderförort i Stockholm ( 2 rum och kök )
Svart förstahandskontrakt i Hammarbyhöjden, söderförort ( 1,5 med kokvrå )
Radhus i Tullinge, söderförort Stockholm
Valhallavägen 37, Örnsköldsvik
Viktoriaesplanden 18
Villagatan 18
Valhallavägen 49
Andra Långgatan, där jag bor nu.

Få se nu, det blir 15 gånger på drygt 30 år, sedan jag flyttade från mina föräldrar. Jag kommer att flytta fler gånger, det är jag övertygad om. Jag är flyttbar och flexibel och skulle inte ha nåt emot att flytta utomlands. Jag skulle kunna lämna allt jag äger och har och bara dra iväg, när min yngsta lämnat boet. Idag är världen inte så långt borta som förr. Jag kan ha daglig kontakt med nära och kära, vart jag mig i världen än vänder. Det finns snabba flygplan som kan ta mig dit jag vill på bara några timmar. Inget är omöjligt. Det är inte som när Karl-Oskar och Kristina utvandrade till Amerikat i slutet av 1800-talet. Det handlar inte om oåterkalleliga beslut. Man kan testa och se hur man trivs. Funkar det inte, så finns det alltid en väg tillbaka. Jag har gärna kvar min stuga i Sverige på sommaren, men skulle gärna vilja bo på lite varmare breddgrader vintertid. Är förresten inne på min fjärde sommarstuga.

Det värsta med att flytta är att packa, kånka och bära. Min käre svåger som ofta fick hjälpa mig att flytta på 80-talet muttrade när jag klagade på att köksbordet inte var ordentligt ihopskruvat och rangligt: - "Det är ingen idé att skruva ihop det, du ska väl ändå snart flytta igen!"

Ja, det ska jag nog...jag är en riktig tattare!:-)

Dag 20 - Min garderob...

Well, mina "gaberober"....what to say? De är överfulla. Jag har alldeles för mycket kläder. Reafynd, second hand fynd, trängs med lite finare märkeskläder. Men mest har jag bara "fynd". Jag älskar att fynda och hitta "kap" till bottenpriser. Då känner jag mig som en nöjd konsument. Jag köper nästan aldrig något till ordinarie pris, för då känns det som ett misslyckat köp.
Inte nog med att garderoberna är överfulla. Även vinden är full av mina kläder. Försöker stuva undan vinterkläder och sommarkläder där beroende på säsong. Jag har även en proppfull amerikakoffert med maskeradkläder. Jag gillar ju att klä ut mig och spexa. Jag sparar även på gamla fina klänningar från 50-talet och Marimekko från 60-tal och 70-tal.
Det är nödvändigt med kläder på kroppen när man bor på dessa breddgrader. Dessutom är det roligt att botanisera i klädbutiker. Jag följer inte strikt det mode som gäller. Jag blandar gärna vintage med några nya detaljer. Jag måste dessutom trivas i kläderna och känna mig bekväm. Helst vill jag se smal och snygg ut i alla kläder också, men det är inte alltid så enkelt.
Inte nog med att vinden är full med kläder, jag har även en massa kläder i stugan. Dit fraktar jag sånt som jag inte använder, men som jag fortfarande kan ha och som jag tror jag kommer att använda i framtiden. Jag nänns inte slänga dem.
Och inte nog med det....jag har en matkällare full med skor. På hyllorna där det borde stå syltburkar och konserver förvarar jag alla mina närmare hundra par skor ( jag blir ändå aldrig någon matmor ).
Ibland blir jag så trött på mig själv och funderar på att slänga ut rubbet från mina garderober och gömmor. Skulle vilja börja om från början och göra kloka inköp. Ha en enkel basgarderob av god kvalitét och variera med några roliga accesoarer. Slita på det jag har och sedan kasta det. Om jag köper ett plagg, vill jag kunna slänga ett annat. Men jag har ju så svårt för att slänga mina gamla paltor som  fortfarande passar. Jag far då och då till Second Hand med stora svarta sopsäckar fulla kläder som jag bestämt mig för att avyttra. Jag grämer mig lite när prislappen fortfarande sitter kvar, men samtidigt är det en befrielse. Jag vill kunna öppna och se en luftig garderob med kläder som matchar varandra, så att jag lätt hittar vad jag ska ha på mig på morgonen när jag stressad ska bege mig till jobbet. Istället finner jag överfulla galgar med lager av kläder, så att jag liksom måste bläddra igenom varje galge efter som det kan hänga flera blusar på samma galge, eller fem par byxor på samma galge. Och jag hittar aldrig det jag letar efter! Istället hittar jag den där blusen eller tröjan som är omöjlig att matcha någon av mina fyndkjolar eller jeans.
Just nu har fallit för Desigual. Just nu ( typ idag ) gillar jag färgglada, blommiga, och mönstrade kläder.

Halva priset på reapriset på Häggströms i Lögdeå

Fynd från Ebay

Halva priset på reapriset från Häggströms i Lögdeå

Dag 19 - Detta ångrar jag....

Det finns massor med saker att ångra. Något man sagt, något man skrivit, något man gjort eller något man inte gjort. Man kan ångra att man köpt nåt, att man satsat på nåt eller att man öppnat sitt hjärta för någon. Man kan göra fel, ta fel beslut och klanta till det.

Det fanns en tid i mitt liv, när jag gick omkring och ångrade saker och ting, tills jag insåg att det var totalt onödigt. Varför gå omkring och slå på sig själv eller gräma sig över sånt som varit? Gjort är gjort. Det går inte att ändra på det som redan hänt. Vi kan bara förändra våra tankar och vårt förhållningssätt till det förflutna. Alla schabblar vi till det ibland, och alla måste gå den långa och hårda vägen för att lära sig av sina misstag. När vi gör fel måste vi vara snälla mot oss själva och inte döma så hårt. Om vi kan förlåta oss själva, kan vi också lättare förlåta andra.

Vi kan inte heller veta vilka konsekvenserna hade varit om vi inte hade gjort som vi gjort. Det finns inget facit på det. Kanske gjorde vi det enda rätta just då i alla fall. Kanske blev det rätt fast det blev fel. Om inte om hade varit, kanske vi går omkring och tänker. Helt onödigt och så destruktivt att tänka så. Vi måste köpa läget och acceptera situationen som den är.

Jag har plågat mig själv tillräckligt för "felaktiga" beslut som jag tagit, även fast jag egentligen inte kunnat göra på nåt annat sätt. Jag gjorde det efter min bästa förmåga, och min förmåga kanske var något begränsad just då. Man måste tänka att alla gör så gott det kan. Om de kunde bättre, så skulle de göra bättre.

Jag har varit ganska bra på att ta vara på alla chanser och tillfällen som livet gett mig, och det är jag glad för. Jag har varit modig och vågat, och jag har i varje fall försökt. "Inget ont som inte för nåt gott med sig" brukar jag tänka. I slutändan har jag alltid lärt mig något av mina misstag och förhoppningsvis vuxit mig starkare.

"Fader, förlåt dem ty de veta icke vad de göra" sa Jesus enligt evangeliet. Kanske är det så att vi vet precis vad vi gör, men ändå gör det. Man måste också se detta som en slags begränsad förmåga. Om Breivik visste precis vad han gjorde vid massakern i Norge, och fortfarande inte ångrar sig eller känner ånger, så fattas det honom något. Kan vi förlåta honom för det? Hur begränsad är vi själva när det gäller att förlåta andra? Finns det personer, handlingar som inte går att förlåta?

Den dag jag sluter mina ögon för gott, vill jag kunna säga: - Jag har levt livet fullt ut och jag ångrar ingenting!

Dag 18 - En TV-serie jag älskar..

Jag älskar sjuk humor. Gärna satir och ironi. Det finns flera svenska TV-serien som tillhör mina favoriter:
Mia och Klara - med underbara Mia Skäringer och Klara Zimmergren. Det är intelligent humor! Har DVD i stugan som jag kan se om och om igen.

Kvarteret Skatan - också helt underbara karaktärer med äkta igenkänningshumor.
Solsidan - Ja, man vill ju bara fortsätta att hata Ove Sundberg :-)
Engelsk humor kan också vara riktigt kul:

Little Britain! Rullstolsburne (?) Andy Pipkin som utnyttjar sin tålmodige assistent Lou Todd är några av karaktärerna i denna sjuka serie. Här föddes det populära uttrycket av den urtråkade resebyråagenten : - "The computer says no"

Absolutely Fabulous ( Helt Hysteriskt ) -  Edina och Patsy måste man ju bara älska även om de är "too much" ibland.
Hemma är värst ( The Young Ones ) sändes på 80-talet och var också en serie där jag skrattade mycket.
När det kommer till amerikanska TV-serier så gillar jag:
Seinfeld och Two and a Halv Men - snabba och intelligenta repliker i en skön "laid back" stämning.


Jag gillar TV-serier som får mig att skratta och som gör mig glad. Våldsamma, blodiga och skrämmande serier som får mig att må dåligt och illa berörd försöker jag undvika. Jag tror varken kropp eller själ mår bra av sånt. Våra celler tar emot de signaler vi får och kan inte avgöra om det är verklighet eller fiction. Nej, jag mår bästa av att skratta och vill gärna bli lite överraskad av vågade repliker. 

Dag 17 - Mitt favoritminne..

Hur ska jag kunna välja ut ETT favoritminne, jag har ju massor av favoritminnen. Hela mitt liv är fullt av dråpliga, underbara, komiska och spännande minnen. Det finns naturligtvis också olyckliga, tragiska och hemska minnen, men det är ju inga favoriter som jag vill gå omkring och älta. Dem har jag lämnat bakom mig, hoppas jag. Dom roliga minnena tar jag gärna fram då och då. Här är bara ett axplock av vad jag kommer på, och utan någon inbördes rangordning.

När mina barn kom till världen.
När jag vann en cykel, en resa till Chicago och en resa till Västindien.
När jag räddade min reskompis med mopedhaveri "in the middle of nowhere" på Grönland.
När vi badade naken mitt i natten på strand i Acapulco.
När vi moonade på Southfork, Dallas.
När vi sov på en flotte i Thailand under stjärnhimlen.
När jag klättrade uppför Skuleberget och gick höghöjdsbanan.
När jag vandrade på kinesiska muren.
När jag och sönerna vandrade upp på Moses berg i Egypten.
När jag träffade han med stort H.

 
Hela livet är fullt av minnen och ögonblick man vill återuppleva om och om igen och minnas för alltid. Gemensamt för mina favoritminnen är nog att de gett en stark känsla av frihet, lycka och att leva i nuet. Det är så jag ständigt vill leva, fri, lycklig och för stunden. Vem vill inte det?  Ibland väcker en doft ett fint minne. Inte bara hjärnan minns. Även kroppen minns.
Jag hoppas att min hjärna inte blir utbränd i förtid, och att jag får leva länge med minnet i behåll.

Dag 16 - Det här är jag beroende av..

I nästan hela mitt liv har jag jobbat på att göra mig fri från olika beroenden. Jag har alltid velat vara en fri och oberoende människa. Fri från både materiella och mentala beroenden.Tidigt ville jag vara självständig och stå på egna ben. Därför försökte jag som mycket ung att frigöra mig från mina föräldrar, och flyttade hemifrån efter grundskolan innan jag hunnit fylla 17 år.

Beroende ska inte förväxlas med behov. Beroende är mer ett missbruk, något negativt. När någonting utanför dig, mot din egentliga vilja, styr dig och ditt liv.

Jag har under många år försökt göra mig av med materiella behov och shoppinglusta. Det går rätt så dåligt. Jag kan inte låta bli att köpa saker som jag egentligen inte behöver. Jag måste kolla in rean i alla butiker, för att inte missa något fynd. Jag försöker dock vara en miljövänlig konsument och köper väldigt mycket begagnat på second hand och på nätet. Jag köper helst ekologiskt om det finns som alternativ. Att göra sig kvitt ett materiellt beroende är svårt. Men helst skulle jag vilja ha så lite saker som möjligt, för att kunna leva så enkelt som möjligt. Jag vill inte ägna en massa tid på att sköta om saker, när det finns så mycket annat värdefullt i livet att göra.

Jag har även under många år försökt göra mig fri från mitt ego. Det är också svårt. Man kan ju inte bara förinta sig själv, även om jag har blivit ödmjukare med åren. Lika svårt är det att göra sig av med negativa tankar och oro. Jag jobbar ständigt på det och märker att det ger resultat. Numera märker jag direkt när jag är på väg att trilla dit, och då måste jag ge mig själv en uppstramning och säga åt mig själv: - "Skärp dig!!"
Jag vill heller inte vara beroende av vad andra människor tycker och tänker om mig. Jag vill inte vara beroende av att följa dumma traditioner eller vissa osynliga sociala lagar.

Under hela mitt liv har jag varit sockerberoende och har även försökt bli kvitt det beroendet ända sedan jag var i tonåren. - "Jag ska sluta äta godis!" har jag nog sagt 100 gånger i mitt liv, men än har jag inte slutat. Förutom socker är jag beroende av datorn, även om jag inte alltid vill erkänna det. Att kolla mejlen och uppdatera sig på Facebook tar tid, och sen är jag ju beroende av att skriva också. Annars skulle inte denna blogg finnas. Att skriva och blogga är ju inte negativt i sig, men det beror ju på vilket syfte man har med det. För min egen del har jag ett behov av att få uttrycka mig, och att skriva hjälper mig att rensa min hjärna och sätta ord på mina känslor och tankar. Rent ordbajseri bara för att få uppmärksamhet är en annan sak.

Slutligen måste jag ju erkänna att jag är beroende av kärlek. Vem är inte det? Kärlek är ett grundläggande behov hos oss alla, men kan bli ett missbruk om det används på fel sätt. Jag är behöver både få ge kärlek och att ta emot kärlek. Det kan vara svårt ibland, när rädsla och oro får grepp om sinnet. Då gäller det igen att göra sig fri från destruktiva tankar och lita på att allt är i sin ordning. Kärleken är en outsinlig källa. Kärleken kan aldrig ta slut, bara växa sig starkare om man släpper den fri. Fri från skuld, oro, rädsla, svartsjuka, avundsjuka och orimliga krav. Om kärleken i ditt liv på något sätt känns kravfullt och gör dig illa till mods, handlar det inte om äkta kärlek, eller så behöver du kanske ändra på dina tankar. Lätt som en plätt!;-) Or not...
 I ett oberoende sinne existerar bara ren kärlek, ödmjukhet och medkänsla. "Free your mind and the rest will follow!"

Dag 15 - Min drömmar

Ja, vad drömmer jag om egentligen? Måste tänka efter. Jag har nog alltid försökt leva min dröm och göra det jag vill. Jag skjuter inte upp allt det roliga tills jag blir pensionär. Jag vet inte om jag lever så länge. Speciellt inte sedan pensionsåldern hotas att höjas och att jag dessutom riskerar att bli utan pension.
Drömmar behöver inte alltid vara speciellt storslagna. Jag har aldrig drömt om att bli astronaut eller att bli rik. Att bara gå omkring hemma i morgonrocken med en kopp kaffe och dagdrömma är gott nog ibland.  Att få ta dagen som den kommer utan stress och jäkt, det är livet det. Att ta en skogspromenad och laga mat tillsammans med någon jag tycker om är också en del av den dröm jag vill leva.

Jag har gjort ganska mycket i mitt liv som kan räknas till mina drömmar, som att få barn och resa till jordens alla hörn. Det finns också många drömmar som jag inte riktigt vågat mig på ännu, men som kommer när tiden är mogen. Jag har ännu inte hoppat fallskärm, bungyjump eller gift mig. Jag har ännu inte skrivit alla de böcker jag vill skriva eller gett ut mina diktsamlingar. Jag kan fortfarande inte stå fristående på huvudet eller gå ner i spagat. Jag har fortfarande inte stått på den offentliga scenen i en revy eller buskis. Jag har fortfarande inte fått en platt mage trots ett helt liv av slit, och inte har jag vunnit någon storvinst på Lotto. Jag konstaterar att jag fortfarande har många drömmar kvar.  Undrar vilken dröm som står på tur att slå in? Så länge jag får leva med hälsa och kärlek är jag nog ganska nöjd.

Dag 14 - Hit vill jag åka innan jag dör...

Jag har rest ganska mycket i mitt liv och besökt nästan 40 olika länder, och ändå har jag bara sett ungefär 25 procent av världen. Jag har fortfarande inte besökt alla världsdelar. Jag har varken varit i Australien, Nya Zeeland eller i Sydamerika ( förutom Mexico, men det räknas väl till Latinamerika? ). Ju mer jag har rest desto mer inser jag vad mycket världen har att erbjuda. Jag har redan varit på de flesta platser som jag drömt om att resa till, som t ex Grönland, Svalbard, Azorerna, Indien, Peking, Thailand, Maldiverna och Sri Lanka.
Några flera vita fläckar har jag på min världskarta och det är Machu Picchu i Peru och Tibet. Att vandra i bergen i Himalaya och att resa med Darjeeling Himalayan Railway tillhör också mina drömmar.

Jag tycker om att resa till lite annorlunda ställen där det finns möjlighet att uppleva kultur och äventyr. Att ligga och glassa i en solstol på någon charterort tillsammans med andra skandinaver är inget för mig. Jag skulle aldrig köpa ett "All inclusive arrangemang". Det är helt emot mina principer att gynna utländska rika hotellkedjor på bekostnad av lokalbefolkningens levebröd. Dessutom skulle jag bli dödligt uttråkad. Hellre sover jag i en enkel hydda, äter middag på en lokal kvartersrestaurang, dricker the med bybefolkningen och hoppar på lokalbussen mot okänt mål. Jag är ute efter de genuina upplevelserna och möten med andra kulturer.
Jag vet inte vart min resa går nästa gång, men jag väntar med spänning. Jag vet att det dyker upp något plötsligt framför mina ögon som jag hoppar på. Stundens ingivelse får avgöra. Några långsiktiga planer har jag aldrig behövt. Life is an adventure! Just hold on to it!

Dag 12 - I min handväska...

Ja, vad har jag i min handväska? Hur spännande och intressant kan det vara på en skala?
I min handväska kan det rymmas mycket rat. Ibland är det värsta sopstationen. Här kan man hitta godispapper, ihopknögglade kvitton, gamla äpplen, näsdukar och annat skräp. Idag var det någorlunda städat. Följande hittades:

Plånbok ( of course ) Mobilen brukar normalt ligga där också.
Kalender ( också självklart )
Tamponger ( nödvändigt ibland )
Huvudvärkstabletter ( ja, tyvärr behöver jag även det ibland )
Våtservetter
Sancho droppar från Nepal ( perfekt att ha till hands vid en begynnande förkylning )
Läppstift ( rosa )
Vitamincerat
Chocomania Lip Butter ( för att jag är någons chokladtjej )
Pennor
Steril våtservett/sårtvättare
Kundvagnsbrickor
Tandpetare
Småpengar ( både svenska och utländska hittade jag )
Halstablett
Reflexer
Hårspänne
Knapp ( till en kappa tror jag )
Häftklamrar ( ? ) Vet inte varför jag går omkring med det....
Måttband ( alltid bra att ha till hands när man botaniserar i second hand butiker )
Sist men inte minst hittade jag en samling torra makaroner i väskan. Varför går jag omkring med makaroner i min väska? Är det någon som kan gissa? Svaret hittar ni längre ner på sidan.

Svar: Min busiga hjärna gillar att hitta på practical jokes ibland. Att lägga hårda makaroner under toasitsen och vänta på att kollegan ska sätta sig på toan med ett väldans brak är hur kul som helst och kan förgylla en annars så tråkig arbetsdag. Testa får ni se! Andra tips är att busringa eller att dyka upp med en skräckinjagande mask för ansiktet bakom skrivbordskärmen. Mohahahahaha....

Dag 11 - Det här har jag jobbat med..

Jo, jag har nog provat på lite av varje, och lärde mig vid tidig ålder att tjäna egna pengar. Det är viktigt att tjäna sitt levebröd, även om jag helst skulle vilja frilansa och jobba när jag känner för det. Så här ser iallafall mitt brokiga CV ut:

Sommaren 1974: Jordgubbsplockare på Birgittas Bärodling. Cyklade från Valhalla till Västerhus varje morgon, ca 6-7 km en väg. Hur många 11- åringar skulle göra det idag?
1975 -1978: Städade på olika företag, restauranger och varuhus. Jobbade även ofta som reklamutdelare.
1978 - Började jobba i tavernan som brick/diskflicka på Esso Motor Hotel på helgerna.
1979 - Började jobba heltid på Esso Motor Hotel ( senare Scandic Hotel ).

Sedan följde olika jobb inom Hotell- och Restaurangbranschen, NK Tournedos och Hotell Statt m fl. Serverade, lagade mat, städade och var nattportier.

1981 - Provade på att vara reseledare på Mallorca under 2 månader, med Simon Spies och hans anhängare.
1982-83 - Aupair i Houston Texas
1983 - Fjällnäs fjällhotell
1984 - Började på Länsförsäkringars kundtjänst i Örnsköldsvik
1985 - Blev väktare ( grönsakspolis ) på ABAB i Stockholm ( först året heltid, sedan följde flera år som extraanställd på Sveriges Radio & TV ).
1986 - Länsförsäkringars kundtjänst i Stockholm
1988 - Riskbedömare på Trygg Hansas livförsäkringsavdelning i Stockholm
1993 - SAS Örnsköldsvik och jag har visst fastnat där...

En väckarklocka till mig...kanske för att jag försov mig lite väl ofta..

Omslagsflicka 

Vilken tuffing! Kolla in tegelstenen till mobil telefon!

Där till kan nämnas att jag jobbat som virrig turistguide, och varit värdelös som kartläsare åt busschaufförerna. Men de stackars pensionärerna och turisterna som åkte runt med mig förlät mina brister, för att jag var en sån eminent allsångsledare ( som helst sjöng själv ).

Jag har även haft uppdrag som cirkelledare åt olika studieförbund och lett egna kurser.  Är frilansande debattör och krönikör. Bloggare. Hälsoinspiratör. Kontaktperson. Innehar/innehaft olika fackliga uppdrag och styrelseuppdrag i andra föreningar . Utbildad massör och hälsopedagog. Lång erfarenhet som mamma.


Jag har provat på lite av varje och är inte rädd för att kasta mig in i nya saker. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor?? Författare kanske? Reseledare på Rosa Bussarna? Biståndsarbetare i Asien eller Afrika? Studera till kriminolog eller läkare i alternativ medicin? Optimistkonsult? Någon som är intresserad av en medelålders arbetsför kvinna och kan erbjuda något roligt och spännande?

Dag 09 - Min tro

Jag tror inte allt är en ren slump. Ska försöka förklara min uppfattning om "Gud", så enkelt jag kan. Med risk för att det låter flummigt.

Jag tror att Gud kommer att bli vetenskapligt bevisad i framtiden. Idag utgår all forskning utifrån oss själva. Att påstå att Gud inte existerar utifrån vetenskaplig forskning, är att säga att vi själva innehar den högsta levande intelligensen, att vi är större än Gud. Idag bedrivs forskning på fysiska materier, d v s stoff, vatten, luft, mineraler, och kemikalier. Vi glömmer dock andliga materier som t ex: idéer, beräkningar eller kort sagt våra tankar. Allt som vi människor skapar börjar ju i tanken, och tankarna är obegränsade. Men i praktiken blir det mer begränsat. Vi saknar tillräckligt förfinade verktyg och instrument för att kunna skapa det vi vill och för att kunna utforska allt som finns. Alla vet att begreppet kärlek existerar, men hur ska vi med vetenskaplig forskning kunna bevisa att den finns eller mäta den?
Jag tror att vi alla är en del av en enda stor organism, som alltid har funnits och som alltid kommer att finnas. Vi är bara små små celler i Universum, liksom våra kroppar är ett universum för de celler och organismer som finns inom oss. Vi är alla en del av ett större medvetande, en större kraft. När du tänker en tanke skickar du signaler dels till din egen kropp, till dina egna celler, samtidigt som du skickar signaler ut i kosmos. Våra tankar är som magneter. Våra tankar fångas upp och attraherar hela universum, och vi får ett svar tillbaka. Det är därför jag också tror på bönens kraft. Det du ber om fångas upp av det kosmiska medvetandet, och drar till sig det du tänker på. Det är därför det är så viktigt att tänka positivt och tänka på rätt saker.
Om du tänker negativt, skapas disharmonier i din egen kropp och vidare ut i Universum. Om du tänker positivt skapas harmoni. Många religiösa säger sig bli bönhörda, och det är egentligen tankens kraft som gjort verkan, tror jag. Kalla det naturlag, kosmisk lag eller kalla det Gud. Inte bara tanken skapar, utan drivs även på med våra handlingar. Om du misshandlar din kropp med felaktig föda, kemikalier och alkohol kommer din kropp att till slut bli sjuk och brytas ned. Om vi fortsätter att misshandla vårt jordklot med nedsmutsning, skövling och utarmning, kommer även Moder Jord att skapa disharmonier och slå tillbaka. Som jag ser det är vi alla en del av Gud och den skapande kraften. Jag tror inte på en personifierad Gud som styr och organiserar allt som sker. Vi är själva våra egna gudar, på ett eller annat sätt. Jag tror också att vår existens är grundad på kärlek, att kärlek är den mest existentiella formen av livskraft.
När vi upplever kärlek, kan vi erfara gudomliga upplevelser. När vi upplever ren och sann kärlek, så är vi så nära Gud vi kan komma. När vi lever i harmoni, kommer vi att bli ett med Gud. För mig har religioner inte så mycket med Gud att göra. Religioner har skapats av människan för att tillskansa makt och styrning. Kristus kärleksbudskap, och begrepp som etik och moral är värdefullt. Vi behöver rättesnören. Men tyvärr har mycket av detta gått om intet i praktiken. Religionskrig och våld i Guds namn, har inget med Gud att göra. Det räcker inte heller att gå till kyrkan på söndagarna och be om syndernas förlåtelse eller att bikta sig. Att i varje tanke, ord och handling vara kärleksfull, är vägen till Gud.  Så ser jag på det...Vad tror du?

Dag 08 - Ett ögonblick

Hela livet består av små ögonblick och vi är inte alltid medvetna eller närvarande när det sker. Händelser som bara går förbi för att man är för stressad, eller för upptagen av framtiden eller det som varit. Men det finns vissa ögonblick som man aldrig glömmer.

Mina finaste ögonblick har varit mina barns födelse. Att få möta dem för första gången utanför moderlivet, är en känsla som är helt magisk. Att få det lilla varma kladdiga knytet på sin mage, och bara betrakta det nya livet tillhör de största och lyckligaste stunderna i mitt liv.

Det finns andra ögonblick som aldrig glömmer, men som man helst skulle vilja glömma. Ögonblick som får tiden att hejda sig ett slag. Ett exempel är 11 september 2001, när flygplanen störtade in i World Trade Center. Då satt jag och höll andan framför TV'n hela kvällen och trodde domedagen var nära.
Det finns andra ögonblick där mina barn varit inblandade och en olycka varit nära förestående, om inte en skyddsängel varit där och räddat dem i sista stund. Det är hemska ögonblick då man hinner tänka så otroligt mycket på bara några sekunder. Ögonblick som får hjärtat och pulsen att stanna och det känns som om man befinner sig mitt i en film. Helt overkligt och oerhört skrämmande.

Ett annat ögonblick jag aldrig glömmer är när jag fick körkortet. Det var stort. Med körkortet i handen sprang jag allt vad jag kunde från TSV hem till mina föräldrar, för att stolt få visa upp det för dem.

Det finns många ögonblick från olika resor jag varit på. Att ligga i en hängmatta på en öde strand och blicka ut över Stilla Havet. Att sova på ett båtdäck under stjärnhimlen. Att kura ihop sig i en liten hydda medan det är ett tropiskt åskväder utanför.

Det finns ögonblick av kärlek som jag aldrig kommer att glömma. När jag tänker på dessa stunder blir jag rusig av lycka och hjärtat går nästan sönder. Det är skönt att kunna ta fram dessa ögonblick ur minnet ibland, och återuppleva dem igen. Vissa ögonblick skulle man vilja spara i en liten vacker ask. Tänk om vissa av livets bästa ögonblick kunde gå i repris. Tyvärr gör det inte det. Det gäller att fånga dagen och nuet. Det finns ögonblick som förändrar livet, både till det bättre och till det sämre.

"Blott en dag ett ögonblick i sänder..." heter min favoritpsalm: Freddie Wadling - Blott en dag....
Kanske är våra ögonblick räknade och beräknade. Vi kan bara fortsätta leva, ögonblick för ögonblick, tills de tar slut...

Dag 07 - Min bästa vän

Jag har rätt många vänner och en ganska stor bekantskapskrets. Bara på Facebook har jag just nu 243 vänner.  De flesta av dem har jag, eller har haft, någon form av relation med. Några av mina vänner på FB har jag aldrig träffat i verkligheten, men jag har ändå behållning av dem. Efter att ha jobbat på samma ställe i nästan 19 år, så är mina kollegor också mina vänner. Vi har blivit en sammansvetsad familj och det känns tryggt och roligt att gå på jobbet varje dag, tack vare dem.

Men när det gäller att välja ut en "bästa vän" så blir det svårare. Jag har en handfull nära vänner som jag kan prata med om ALLT. Ibland är det långt mellan gångerna då vi träffas eller hörs på telefon, men när vi gör det så är det alltid så roligt och så mycket att prata om. Ett par timmar i telefon, eller att sitta uppe och surra till långt fram på natten, är inga problem. Tiden bara försvinner och jag talar så fort för att hinna med allt som jag vill säga.

I barndomen så talade man ofta om att ha en "bästis", men jag kan inte minnas att jag hade någon. Jag hade isåfall flera "bästisar", för vi var ett gäng tjejer som alltid hängde ihop. Ibland på tu man hand, och ibland alla tillsammans. Att vara 3 tjejer tillsammans var sällan bra. Två mot en hela tiden.
Under ungdomstiden flöt jag omkring i olika gäng. Ibland hängde jag med mina grannungar på kvartersgården på Valhalla, och ibland var jag med gänget på Parkskolans fritidsgård. Jag var ofta med äldre kompisar. Mina vänner var en brokig skara, allt från raggare till pingstvänner. När jag tröttnade, så sökte jag mig nya bekantskaper. Jag ville gärna träffa lite spännande och annorlunda personer. Fortfarande lockas jag av lite annorlunda och intressanta människor. Gärna de som upplevt något och har något att berätta. Gärna människor som tycker om att diskutera meningen med livet och lite djupare ämnen.

Jag trivs också i mitt eget sällskap och det är jag tacksam över. Jag kan sitta ensam och uggla i stugan i veckor utan att få lappsjuka. Jag kan skratta högt för mig själv ibland, när jag hör mina egna tankar. Men i långa loppet så föredrar jag nog ett trevligt sällskap när det känns rätt.

När det gäller vänskap så sätter jag likhetstecken med kärlek, och hur jag ser på kärlek beskrev jag i Dag 05 - Vad är kärlek? . De som ställer villkor på min vänskap eller vill utnyttja min vänskap, de behöver inte jag. Vänner ska lyfta varandra, glädja varandra, respektera varandra och finnas till för varandra. Det handlar om att ge och ta. En vänskapsrelation måste båda parter jobba på. Jag ska försöka bli bättre på att höra av mig till dem jag tycker om. Ta mig tid att ringa upp ibland, fastän jag är dödstrött på att tala i telefon efter en dags slit på jobbet. Det är det värt, för jag får ju energi, kraft och inspiration tillbaka.
Med en nära vän kan man vara sig själv, och erkänna sina brister, svagheter och rädslor. För mig är det inte alls viktigt att komma ihåg födelsedagar, men det är viktigt att finnas där när någon behöver prata eller muntras upp. Vänner bjussar på sig själv och låter udda vara jämt. Ingen är perfekt och man behöver inte ta sig själv på så himla stort allvar hela tiden. Vi är ju bara människor, som alla gör fel ibland. "Förlåt" är också ett bra ord att ha till hands i alla typer av relationer.

"Lycka är att ha kompisar" som min kloke son skrev som litet barn...

Puss och kram till alla mina vänner där ute i cyberspace, eller var ni nu är just nu! 

Dag 06 - Min dag

Lördag morgon 08.00. Steg upp och åt en lätt frukost med lite yoghurt och muesli. Tog bilen ner på stan eftersom jag hade en stor matta med mig som jag skulle returnera till Ellos. Ryamattan jag beställt var alldeles för gles, och trots 50% rabatt blev det retur. Jag lämnade alltså mattan till Hemköp som är mitt närmsta postombud.

09.00 - Yoga på Energihuset i vanlig ordning. Det är så härligt att starta varje lördag med yoga, och vi är en trogen liten skara som alltid är där och jobbar med våra kroppar i olika asanas/positioner. Avslutade med att stå på huvudet. Denna lördag var det ovanligt mycket folk på Energihuset eftersom det var "Spinn för livet" till förmån för Cancerfonden. Mötte många svettiga och högröda ansikten. Tyvärr backade jag själv, eftersom jag inte riktigt pallar för denna typ av träningsform. Får alldeles för ont i rumpan och blodsmak i munnen. Nä, stillsam yoga passar mig bäst på en lördagsmorgon. Bidrag till Cancerfonden lämnar jag ändå.

Åkte hem och städade eftersom lägenheten såg ut som ett bombnedslag. I veckorna hinner jag sällan städa, så det får bli när jag har tid. Dessutom väntade jag besök, och då kan det ju inte se ut hur som helst. Röjde undan det värsta, diskade, dammsugade och tog en dusch. Letade efter mina mobiltelefoner som båda var försvunna. Panik! Hittade dem båda långt senare i röran på min dotters rum. Den ena inklämd mellan sängmadrass och vägg.

 Kollade in en video på You tube hur man blir av med sitt "piriformis syndrom" och testade några nya övningar som kändes bra. Kanske har jag fått bot på mina problem!

Sedan kom finaste Camilla och hälsade på. Hon tillhör en av mina absolut bästa vänner och vi kan babbla hur länge som helst om precis allt. Det är så skönt att ha en sådan vän. Jag blir så glad och får sån energi av henne. I nästan 7 timmar var hon här och då hade vi egentligen inte tömt och ventilerat allt. Precis när hon åkt iväg, kom jag på att jag missat min tvätttid. Nåväl, vad är väl lite smutstvätt jämfört med kvalitetstid med en god vän?

När Camilla åkt tog jag bilen ner på stan för att lyssna på Earth Hour konserten på Stora Torget, och för att bevaka min dotter och hennes vänner. Det har ju hänt så mycket otrevliga saker på stan senaste tiden, så det känns inte så jättebra att de är själva på stan en lördagskväll, även om klockan bara var ca 21.00. Jag gick runt på torget och pratade med några bekanta och hittade sedan flickorna i tryggt förvar på Wayne´s Coffee. Där satt de och smuttade på en cola och en kopp the, och verkade besvärade över att pinsamma mamman ville hålla koll. Jag gick ut på torget igen och lyssnade på Tomas Andersson Wij, som bl a sjöng en av Tottas låtar. Jag tog bilen hem igen och fann att jag glömt släcka ner alla lampor i lägenheten innan jag for hemifrån för att delta i "Earth Hour". Usch så klantigt av mig!!

Lite senare, ca 22.30, kom dottern hem eftersom hon redan förbeställt skjuts hem av sin far. Tur att hon har friska föräldrar som tjänar henne. Själv var jag då i farten med att prova kläder inför nästa helgs weekendresa, inspirerad av min vän Camilla som är chic och modemedveten. Jag har egentligen alldeles för mycket kläder att välja mellan. Ska jag vara romantisk, sportig, vintage, casual eller vad? Vi får se. Jag avslutade klädprovningen och lade mig i sängen med lite glass, "Cookies & Cream" och såg slutet på en långfilm. Kl. 00.15 släckte jag och somnade bums.