Alla har vi blivit kränkta, svikna, besvikna och förorättade i våra liv. Det är nästan oundvikligt. Vissa svek och kränkningar är värre än andra, vissa är inte värre än att vi skapat dem själva i vårt huvud. Ibland bär vi med oss detta svek som en sorglig känsla i kroppen genom hela livet. Ibland förvandlas sorgen till hat. Personen i fråga har förvandlats till ett hatobjekt likt Ove Sundberg. Kanske har Ove blivit en sån populär karaktär i Solsidan, just därför att vi får möjlighet att hata och ge uttryck för vår avsky över den sortens personer.
Hatet kan i sin tur kan förvandlas till hämndlystnad. Man funderar på att ge igen, och det med besked. Tänk vad lätt det är att skada någon med ord, med en vass tunga eller en vass penna. Tänk vad lätt det är att hänga ut någon i offentlighetens ljus, via massmedia eller ännu lättare på Facebook. Man skulle väldigt enkelt kunna förorsaka stor skada. En liten knapptryckning och sen är det klart. Hämnden är ljuv, sägs det.
Fast jag tror inte på det, egentligen. Jag tror att hat och bitterhet bara skadar oss själva. Varje negativ tanke sänder ut skadliga signaler ut i kroppen, ända ner till cellnivå. Vi riskerar att bli sjuka. Jag tror att man måste bearbeta sorg och svek med kärlek och förlåtelse. Avsluta och gå vidare. Vi förlåter för vår egen skull, inte för andras. Om man inte släppt de negativa känslorna och tankarna på den svekfulla personen, är det svårt att släppa in ny energi, kraft och kärlek. Men det är lättare sagt än gjort. Kanske behöver man få tala ut med vederbörande, vilket inte alltid är möjligt. Då kan man skriva ett brev som man aldrig postar. Spy galla och ge igen. Bränn sedan skiten och gå stolt vidare.
Om vi lär oss att leva i nuet utan förväntningar, så är risken att bli besviken oändligt mycket mindre. Vi måste lära oss att ta in det vi ser och upplever utan en massa egna föreställningar och tolkningar, vara objektiva. Det är inte lätt, med våra erfarenheter som ett tungt bagage. Det ligger där i ryggsäcken som en rutten stinkande apelsin. Tiden läker alla sår, sägs det. Hur långt tid det tar, beror på hur stor skada som tillfogats dig och hur villig du är att släppa det...Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra! ( de är idioter!! hahaha )
Hatet kan i sin tur kan förvandlas till hämndlystnad. Man funderar på att ge igen, och det med besked. Tänk vad lätt det är att skada någon med ord, med en vass tunga eller en vass penna. Tänk vad lätt det är att hänga ut någon i offentlighetens ljus, via massmedia eller ännu lättare på Facebook. Man skulle väldigt enkelt kunna förorsaka stor skada. En liten knapptryckning och sen är det klart. Hämnden är ljuv, sägs det.
Fast jag tror inte på det, egentligen. Jag tror att hat och bitterhet bara skadar oss själva. Varje negativ tanke sänder ut skadliga signaler ut i kroppen, ända ner till cellnivå. Vi riskerar att bli sjuka. Jag tror att man måste bearbeta sorg och svek med kärlek och förlåtelse. Avsluta och gå vidare. Vi förlåter för vår egen skull, inte för andras. Om man inte släppt de negativa känslorna och tankarna på den svekfulla personen, är det svårt att släppa in ny energi, kraft och kärlek. Men det är lättare sagt än gjort. Kanske behöver man få tala ut med vederbörande, vilket inte alltid är möjligt. Då kan man skriva ett brev som man aldrig postar. Spy galla och ge igen. Bränn sedan skiten och gå stolt vidare.
Om vi lär oss att leva i nuet utan förväntningar, så är risken att bli besviken oändligt mycket mindre. Vi måste lära oss att ta in det vi ser och upplever utan en massa egna föreställningar och tolkningar, vara objektiva. Det är inte lätt, med våra erfarenheter som ett tungt bagage. Det ligger där i ryggsäcken som en rutten stinkande apelsin. Tiden läker alla sår, sägs det. Hur långt tid det tar, beror på hur stor skada som tillfogats dig och hur villig du är att släppa det...Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra! ( de är idioter!! hahaha )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar