When I kissed the teacher,,,

Jag lovade återkomma till mina skandalösa löpsedlar. Flera har uttryckt intresse för mitt hemliga kärleksliv, varför det nu skulle vara så intressant? Nåväl, här kommer en av mina kärlekshistorier i ljuset, som jag faktiskt inte har berättat om för någon tidigare. Ni blir dom första. Detta är sedan länge preskiberat, så nu kan jag ju lika gärna berätta för hela världen:

Året var 1981 och jag befann mig på Spiesskolan på Mallorca för en två månader lång reseledare/airguideutbildning. Varje morgon bugade vi elever inför det enorma porträttet på den danske omtalade resekungen Simon Spies. Kursen leddes i huvudsak av en norrman som också var skolans rektor. Han var snygg, lång, mörk, brunögd och vältränad och betydligt äldre än mig. Redan första dagarna gick det rykten om att han alltid brukade inleda ett förhållande med en av eleverna på varje kurs, han var visst en riktig Don Juan. Det tisslades och tasslades om vem han nu kunde tänkas ha i sikte, och föga anade jag att det skulle bli jag. Han var en utomordentligt god charmör och jag märkte att han hade ett gott öga till mig. Han berömde mig ofta för mina insatser och gav mig goda tips och råd. På kvällarna hängde han ofta ute på barerna där vi elever också partajade. Nattklubbarna hade öppet till klockan fem på morgonen, och det var sällan vi gick hem före soluppgången.

Så en tidig morgon när jag vinglade hem på sandaletter med alldeles för höga klackar, kom Rektor Pedersen till undsättning och tog mig stöttande under armen. Promenaden slutade med att mina blåsfyllda fötter befann sig i hans flotta våning med utsikt över havet. På hans balkong mötte vi soluppgången tätt omslingrade. Jag flyttade så gott som in hos honom från den dagen. Rektor Pedersen visade sig vara en mycket uppmärksam världsvan gentleman som visste precis hur man skulle förföra en 18-årig norrländska, som inte träffat så mycket annat än tafatta, finniga bonnläppar i sitt liv. Vi åkte runt på ön i hans öppna gröna sportbil, håret fladdrade i vinden och livet lekte. Han visade mig små pittoreska byar och enskilda, vackra små badvikar där vi kunde vara alldeles för oss själva. Romantiken flödade som värsta Niagarafallet.

Så småningom uppdagades vårt förhållande, någon hade naturligtvis sett oss och de andra eleverna vände mig ryggen. De trodde förstås att jag försökte gå sängvägen för att få jobb. Dock visste jag redan från början att förutsättningarna var dåliga eftersom jag bara var 18 år och det krävdes att man var 20 år för att bli airguide ( kombinerad flygvärdinna/guide ). Det var ändå tillåtet att gå utbildningen och jag var som vanligt så otålig och ville inte vänta tills jag blev 20 år med att prova på detta yrke. Jag var fullt medveten om att detta var en tillfällig romans och jag tillät mig aldrig att bli förälskad, bara road. Så klok jag var på den tiden. Idag kan jag inte ha en sån relation utan att vara kär samtidigt, och det blir ju så mycket mer komplicerat då. Man blir så lätt sårad. Jag och rektorn höll kontakten brevledes i flera år efteråt, och han erbjöd mig vid ett tillfälle jobb som lägenhetsmäklare på Mallorca i hans företag. Av någon anledning som jag inte minns så tackade jag nej. Varför gjorde jag det? Det hade väl varit spännande? Hursomhelst jag glömmer jag aldrig den här tiden och jag är glad att jag tillät mig njuta av livet. Vivir la vida!  Hasta la vista!