Året började så bra, med en ny flirt och en resa till Afrika med mina barn. Att resa på äventyr och samtidigt vara nyförälskad ger en maxad upplevelse! Lycklig och euforisk i värme och solsken, livet kan inte bli bättre. Så plötsligt är man tillbaka i vardagen och allt förändras. Livet går ner på noll igen, till och med lite minus. Då är man i behov av en kick eller en fix. Jag har full förståelse för människor som fastnar och ständigt ramlar tillbaka i sitt missbruk. Det är inte lätt att leva. Droger är dock inget alternativ för mig, eftersom jag vet att det förvärrar situationen. Istället sitter jag här och väntar på att något roligt och spännande ska hända. Hoppas att det dimper ner ett brev genom brevinkastet som säger "Grattis Rose-Marie, du har vunnit en resa till Västindien!". Det är inte helt osannolikt eftersom det faktiskt har hänt mig ett par gånger, men det kan jag berätta om någon annan gång. Jag kollar Facebook och mina mail med jämna mellanrum - nähä ingenting där. Endast korta meddelanden från mitt Antivirus program "Det gjordes ett försök att attackera din dator nyligen". Hur hög blir man på det? Inget sms, inga meddelanden på telefonsvararen mer än någon försäljare som sökt mig. Såna meddelanden raderar jag direkt.
Jag föddes i ett melankoliskt tillstånd som förföljt mig genom livet. Kanske är det en rest från tidigare liv eller så sitter det i generna från mina förfäder. Jag vet inte. Jag bara känner det här tunga svårmodet och sorgen djupt inom mig. Jag har jobbat hela livet på att förgöra den smärtan. Jag har gått hundra kurser i personlig utveckling och läst tusen böcker om positivt tänkande. Ja, det har hjälpt mig och jag försöker se humor och glädje i allt. Jag lyckas för det mesta. Roligast har jag för mig själv, ensam med mina tankar. Då skrattar jag högt åt den självironi jag besitter. Smått galen är jag nog, som ibland vaknar av att jag skrattar högt i drömmen. Fast när jag tänker närmare på det, så har jag min melankoli och svårmod att tacka mycket för. Om ditt liv saknade sorg, hur skulle du då veta vad glädje är? Om ditt liv saknade olycka hur skulle du då veta vad lycka är? Vi behöver båda delarna. Yin och yang.
Jag avslutar med att citera Ärkebiskop Desmond Tutu: "Vår förmåga att göra sådant som är ont är oupplösligt förenad med vår förmåga att göra gott. Den ena är betydelselös utan den andra. Empati och medkänsla betyder ingenting om de inte uppträder i en situation där man skulle kunna vara hård och likgiltig inför andra människors lidande. För att någon möjlighet till moraliskt växande ska föreligga måste möjligheten till omoral existera. Gud har givit oss utrymme för att bli verkligt mänskliga varelser med självbestämmanderätt. Kärlek är någonting som måste skänkas av fri vilja. Det självbestämmandet är grunden för vår frihet." Ja, jag fortsätter att välja drogfrihet, kärlek och positiva tankar, trots att livet tvingar på mig "obehagligt gott". Sen går jag väl en sväng på stan och tröstköper nåt i vanlig ordning...fast för det mesta går jag och lämnar tillbaka det dagen efter. Längre än så varar ändå inte "kicken".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar