Dagens löpsedlar från Aftonbladet de senaste dagarna: "Japan uppgraderar kärnkraftsolyckan från 4 till 5 på Ines-skalan. Gaddafi hotar med senapsgas. Medelhavet - nytt slagfält. USA går till attack med robotar. Skottlossning i Malmö. Svenskar hamstrar jod. Den ena naturkatastrofen och miljökatastrofen efter den andra har avlöst varandra det senast året. Inbördeskrig och revolutioner. Finns det anledning till oro? Vad är det som egentligen händer? Hur mycket värre kan det bli? Är det jordens undergång? Stora frågetecken, men inga svar.
Vad går vi för framtid till mötes? Ska vi investera i aktier eller bostäder? Ska vi skaffa några fler barn? Ska jag pensionsspara? Vågar jag resa på utlandsemester och isåfall vart? Ska jag sätta någon potatis i år? Är det någon vits att bry sig överhuvudtaget, det kanske redan är för sent? Det som sker det sker...que sera sera, what ever will be, will be.
I såna här tider är det lätt att ge upp hoppet och sluta bry sig. Men jag tror det är än viktigare att sända ut positiva tankar och ha förtröstan om att allt kommer att ordna sig. Inget ont som inte för nåt gott med sig brukar man säga. Förmodligen har vi inte sett slutet på eländet, det kommer nog mycket mera. Jag tror att allt detta är nödvändigt för att höja medvetandet på jorden. Vi måste inse att vi är en enda enhet, där alla är beroende av varandra på ett eller annat sätt. Vi måste lära oss att våld föder våld, och att vi inte kan konsumera och förbruka mer än vad jorden ger. Vi måste samsas på detta vårt enda klot och nu föda fram en bättre och mer rättvis värld. Förlossningsvärkar är kanske det vi ser just nu. Ta ett djupt andetag och håll ut bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar