En weekend i Göteborg

Just kommit hem från TUR-mässan i Göteborg, nordens största resemässa där jag jobbat för Europas punktligaste flygbolag. Massor av människor och mängder av utställare, hög ljudnivå och väldigt, väldigt roligt. Trevligt att träffa branschkollegor och trevligt att möta våra kunder in reality. Som grädde på moset fick jag nöjet att jobba och roa mig med världens bästa arbetskamrater. Så himla kul! Pöss på er!

Göteborg bjöd denna helg på kyla, blåst och spårvagnar som höll på att köra över en överallt. Stina var vår cityguide och vi försökte följa hennes rosa toppluva ( med trycket Örnsköldsvik ) genom stan utan att förlora henne ur sikte. På fredagskvällen tjuvåkte vi spårvagnar (vi väntade hela tiden på en konduktör ) och tog oss till slut till Texas Longhorn där vi åt äkta texmex. Supergott! Övertrötta som vi var tokskrattade vi åt allt. Ord som "prototyp" och "polygrip" gav oss ofrivilliga skrattattacker. Någon visste inte skillnad på coleslow och guacamole och förvirrade den stackars servitrisen upprepade gånger. Oj oj oj vad vi flamsade och skrattade! Jag hade träningsvärk i magen dagen efter.

På lördagkvällen var vi inbjudna att äta en lyxräkmacka för 249 kr på Gothia Tower, men vi från Norrland tackade nej för vi tänkte minsann hitta nåt mycket mer spännande och exotiskt. Så vi gav oss iväg på en ostrukturerad irrfärd ut på stan, på jakt efter den optimala restaurangen. Trötta, hungriga och med tunga ben och onda fötter hasade vi runt. Fyra viljor och ingen av oss hittade, för vår guide hade avvikit. Vi passerade massor av restauranger, gick bl a in på Palace och kollade menyn. Nja, det var nog för fint och snofsigt för oss som bar gympadojor och toppluva. Jakten på den perfekta restaurangen fortsatte. Till slut hamnade vi på "Murveln". Alltså bara namnet borde ha avskräckt oss, vem döper en restaurang till "Murveln"? Men det väckte också vår nyfikenhet, och vi tyckte att den där syltan borde passa oss "white trash", samt möjligen en och annan uteliggare. Goda chanser till tabledance. Så vi satte oss vid ett tilldelat bord och stirrade på menyn som var tryckt på "Murvelbladet". Vad sägs om "Kyckling för 99 spänn och 30 spelmarker på köpet"? Självklart kunde man få öl och jäger för samma pris, och självklart serverades plankstek. Tiden hade stått stilla där sedan 80-talet. Jag hade dock bestämt mig för husets stora fisksoppa när en av oss råkade glutta in i köket på väg till toan, och snart blev vi underrättade om miljön i restaurangens hjärta. Matlusten kom av sig.Vi bedömde läget som så allvarligt att vi skyndsamt reste oss och evakuerade haket. Kanske var stället inte värre än någon annan på den punkten, men vi var som inte så sugen längre. Sorry, Murveln!

Vart skulle vi nu ta vägen, vi som skulle göra Göteborg osäkert? Två ville äta KÖTT och två ville INTE äta kött. Det hela slutade med att jag och Erica hamnade på mitt rum med varsin sallad från MacDonalds, gloendes på "Vem vet mer än en femteklassare". Alltså hur trist får man bli?  Vi var så torra att vi var en brandfara. Tantvarning så att det skriker. Kl 21.00 tackade Erica för sig ( vi måste ju tänka på att det slog om till sommartid och att vi skulle förlora en timmes dyrbar sömn ). Vi gick och lade oss i varsin snarklåda i varsitt rum. Det var vår lördagskväll i spännande Göteborg. Ingen tabledance och ingen nattklubb. Jihaa..blåst på konfekten och confettin!