Ett med naturen

När jag bor i stugan har jag skogen in på knuten, och behöver bara kliva ut på bron för att höra suset från träden och fåglarnas kvitter. I naturen går jag ner i varv och känner lugnet och harmonin ända in i varje cell. Att bara sitta och tomglo och insupa den storslagna miljön är balsam för själen. Att få inandas frisk luft och känna doften av jord, skog och mylla är lyx för mig. Jag behöver inget Yasuragi spa eller andra konstgjorda dyrbara miljöer. Idag satt jag och dottern vid bäcken, och dottern meddelade längtansfullt att här skulle hon minsann kunna sitta hur länge som helst och bara lyssna på ljudet av porlande vatten. Jag håller med.

När vi vandrade längs stigen upp till berget dansade fjärilarna framför oss, många vackra påfågelöga. Vi inbillade oss att de ville visa oss vägen till skogens gömda skatter och följde deras väg. 



Vi hittade en del kantareller.  Vidare gick vi till mitt eget Dalhalla, ett stort stenbrott på berget. Jag älskar att gå omkring där och känna bergens närhet. Det känns så stabilt och tryggt. Även om man kan misstänka att trollen bor där.

Under promenaden hittade dottern en groda som hon pussade, men ingen prins uppenbarade sig.

Grodan Boll

Förra veckan när vi gick på promenad höll vi på att bli attackerad av en grävling. Medan vi satt på huk i godan ro för att plocka svamp, hörde vi hur det knakade till och något kom rusande emot oss. Vi skrek till och reste på oss och grävlingen vände om bara någon meter framför oss. Huh, vad rädda vi blev!











Ursäkta ordningen på bilderna, men jag får inte till det riktigt. Hursomhelst så älskar jag att vara ute i naturen, och är glad att min dotter också delar det med mig. Än så länge. Denna dag avslutade vi med ett dopp i sjön. All hårtvätt och tvagning sköter vi för det mesta där. När vi badar själva vid Pelles brygga som vi får låna ibland, blir det utan badkläder. Så nära naturen som möjligt vill vi vara. Bara vara...